Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli—augusti. N:r 6 - Ebbe Linde: Teaterkrönika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEATERKRÖNIKA
Dekorationsskiss (träsnitt) av Sven Ljungberg och Ann Margret Dahlquist-Ljungberg till ”Amorina”.
sar så där, så må man också notera de
härligaste regiträffarna: t. ex. Tekla Sjöbloms och
Meta Velanders kostliga skuggspel i scen
III: 2; den sörmländska folkscenen i III: 11 —
där man tydligare än eljes märkte linjen från
Almqvist till Strindberg — och inte minst dess
slutvision, seglatsen till Björkö, den fyndigaste
och vackraste tablån, med det brungula
segeldoket uppspänt bakom ungdom och åldringar
i raffinerad grupp. Över huvud bör nog utom
schvungen och farten understrykas den
fantasiens rikedom, som präglade hela given, och
för vilken man knappast kan välja ett mindre
ord än genialitet.
Anders Henrikson spelade
Danderydspros-ten, doktor Libius, i Daumiermask, med
hasande nattoffelsteg och ett infamt sätt att spotta
fram orden som gjorde honom till den grad på
en gång komisk och vidrig att han nästan mer
än nyttigt dominerade hela föreställningen.
Hade biskop Almqvist i Härnösand den minsta
trasa med i den karaktärsskildringen, så är det
begripligt att han lagade så boken blev
indra
gen. Per Oscarson spelade den av olyckliga
drifter hetsade Johannes, som har stycket
högsta fasa och mest direkta världsanklagelser
att gestalta. ”Han flyger över berg och dalar”,
lyder spelanvisningen på det ställe där
Johannes ropar att hans måste är hans vill; och det
gjorde han också, om inte på detta ställe, så i
allmänhet. En oerhört ömtålig uppgift. De
hysteriska perversiteterna är ju historiska
modeföreteelser, som stegras med uppmärksamhet
och förföljelse, t. ex. häxväsendet och
homosexualiteten (viss typ). Lämnas de lugnt så
sjunker de i frekvens så folk knappt tror att de
funnits. Det talas inte om vampyrismen i våra
dagar, och inte förekommer den mycket heller;
när man använder figurliga uttryck som
”blodtörst” och ”blodsugare” tänker de flesta inte
alls på att de någonsin haft bokstavlig realitet.
Som åskådlig föreställning vädjar de lättare till
löjet än till skräcken, som på Almqvists tid.
Så mycket styvare att kunna gå med
människokroppar slängande över axeln och dricka
levande lamms blod på scen utan att ett skratt
461
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
