Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli—augusti. N:r 6 - Harry L. Schein: Filmkrönika - Lasse Bergström: Radiokrönika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RADIOKRÖNIKA
fem bästa filmer, där undertecknad bland ett
tjugutal svenska filmer endast funnit en som
kan anses vara någotsånär bra, nämligen
”Medan staden sover”.
I alla händelser blir filmkritikens uppgift de
närmaste åren att hos producenter och
statsmakterna inskärpa vikten av filmutredningens
påpekande att ett fortsatt statligt
produktions-bidrag (ett sådant har ju nu beslutats av
riksdagen) är beroende av en tillfredsställande
filmstandard. Åtminstone en ”Fröken Julie”
per säsong skall bli vårt glada motto för de
närmaste åren, ett motto vars utsikter till
framgång växer direkt proportionellt med de redan
mycket lovande inkomstsiffrorna för just
denna film. Bara nu inte hela filmbranschen
störtar sig på Strindberg som ett sesam öppna dig
till milj onintäkter och första pris i Cannes.
Filmvårens slutspurt för övrigt är i mattaste
laget. Strängt taget förtjänar endast George
Cukors filmatisering av Garson Kanins ”Född
i går” att omnämnas. Det är en intelligent
social satir mot lobby-systemet i den amerikanska
kongressen och som vanligt glädjer man sig åt,
att amerikanerna sj älva oftast är mest medvetna
om sina svagheter.
I den skickliga filmversionen är satirens
uddar emellertid något avslipade och
gangsteraffärsmännen har fått en något förljugen
”oss-skojare-emellan-sympati”. Annars lever filmen
högt på Judy Holliday, gangsterbruden som
blir socialt medveten. Hon ger sin roll en så
överväldigande stupiditet, att man inte kan
undgå att förvånas över att de amerikanska
kvinnoföreningarna inte protesterat mot denna
smutskastning av pinuppan, det höga amerikanska
kvinnoidealet.
RADIOKRONIKA
av
LASSE BERGSTRÖM
Karusellen
— det omåttligt populära
lördagsprogram-met i vinterns radio — drog med storm och
lidelsevågor in i debatten. Så snart någon
yttrade sig om nöjets vulgära sidor (och att
sådana fanns i tämligen riklig sortering
kommer man inte från) fick han den användbara
glosan ”kultursnobb” i rekyl.
I själva verket var Karusellen en teknisk
underhållningsfemetta, som med så mycken
ytlighet som möjligt nådde det svenska
folkhjärtats djup — en prestation som på sitt sätt
är värd beundran. Men att man på sina håll
av detta förhållande förletts att göra
försvars-ramarna sä vida att de visade sig rymma även
stora och högtidliga ord som nationalkänsla
och folklig samhörighet bevisar egentligen
endast att det är lättare att dricka sig berusad
på folkkonjak än på Mosel.
Dock: Karusellen må sommarvila och
höstfödas utan protester — så länge ingen fara
föreligger för att Radiotjänsts
folktivoliavdel-ning gör intrång på t. ex. teatern eller den
klassiska musiken. Vad som föranlett mig att
ta upp programmet är den intolerans, som de,
vilka kraftigast talar om kultursnobbighet och
bristande tolerans så snart det fälls ett ont ord
om Karusellen, kan lägga i dagen när det någon
sällsynt gång blir snurr på en karusell med
fäste inte i botten utan i höjden. En karusell
vars skötare är poeter, konstnärer — inte
nöjespappor i folkhemmet. En sådan karusell är
givetvis hopplös att köra som lördagsfrestelse
och ingen vettig människa har eller bör ha
någon tanke på att det en gång skulle bli så
att t. ex. Stig Dagerman steg till en brett
populärare figur än Lennart Hyland. En sådan
över-kultivering av det svenska folket är inte
tänkbar utan tvång och alltså inte önskvärd. Men
när Radiotjänst gör det djärva försöket att
lämna en hel kväll åt tre unga författare att
fritt fabulera över det poetiska temat sommar
— med allt surmulet råskäll detta måste dra
med sig från en lyssnarmaj oritet, som inte
tycker om att bli rubbad från
kvällsprogram-mets grovlinjiga konventioner — tycker man
att detta initiativ borde mötas med åtminstone
en glimt av förståelse från dem som sysslar med
radioskriverier och alltså ska tala om för folket
vad folket tyckte om saken. Men hur blir det?
En väl samlad uttråkning som vore det
radio
480
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
