Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli—augusti. N:r 6 - Notiser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NOTISER
Skuggan och kärnan
”Hopalong-Freud” heter en nyutkommen bok av en
herre vid namn Ira Wallach (Schuman. New York.
$ 2.00) som presenterar en rad av ganska roliga
litterära parodier.
Serien inleds givetvis med Hemingway, som på sista
tiden fått släppa till skinnet lite varstans, fast
resultatet sällan blivit så bra som här. Ett smakprov ur
”Out of the Frying Pan and Into the Soup”:
”Han var sexti och menig av första klassen i Förenta
staternas armé, men han hade varit korpral och fått två
hemisfärer bortskjutna under sig, han visste att han
skulle förlora dem, men man sa gå in för hemisfärerna
och han gick in för hemisfärerna därför att han var
soldat och det var det han skulle göra. Och nu var han
sexti och menig av första klassen i Förenta staternas
armé och det såg inte ut som om han skulle leva länge
nog att bli korpral igen.”
Från Hemingway kommer man till Lin Yutang,
vars stundom en smula homeopatiska koncentrat av
österländsk visdom Wallach också väl träffat, t.ex. i
avsnittet ”Om att stiga upp” (daterat Central Park
West, New York).
”En vis man stiger inte upp oförberedd. Han stiger
upp med en filosofi. Jag vill tala om uppstigandets
filosofi. Bland mina vänner finns många som går upp
regelbundet, liksom det finns många som inte gör så.
Några stiger upp ända till fjorton gånger om dagen
och ett par gånger på natten.
Människan stiger upp så att hon kan gå till sängs
igen, ty en vis man skrev en gång ’Endast den kan
lägga sig som är uppstigen’.”
Om man passerar mer eller mindre välberäknade
stjärnsmällar mot historiska best sellers, hårdkokta
detektivromaner, sydstatsesteticism (”En begagnad
magnolia”), en parodi på ”den nya kritiken” m.m.
kommer man slutligen fram till samlingens
tyngdpunkt, £n lätt förvriden version av Eliots
”Cocktailpartyt”, där doktorn nu heter Sir Aubrey
Hopalong-Freud. Wallach använder sig här av en del grövre
hjälpmedel som nog går utanför det tillåtna i en
förstklassig parodi, t.ex. en murare vid sidan av scenen,
som kommer med opassande kommentarer, men i
några fall har han ganska väl fångat diktionen i Eliots
stycke:
Gloria
Låt det komma till ett slut eftersom vi varken
har kvickhet eller anda nog för sanningen.
Det här är nästan samma sak som hände Edna Glutz.
Jennifer
Jag känner inte någon Glutz.
Främlingen
Man känner aldrig någon Glutz.
Men kanske ser man en dag en skymt av någon Glutz
eller märker skuggan av någon Glutz som går förbi
men att känna någon Glutz är att känna sig själv
och att känna sig själv är mer än
människan har fått förmågan till att göra.
eller från scenen i mottagningsrummet:
Gloria
Vi har tagit
skuggan för kärna.
Sir Aubrey
Inte alls. Ni har tagit
kärnan för kärna
och aldrig insett att kärnan
är skugga.
Stall Handy
Liksom så många andra män som har lyckats har
James Jones, författaren till den väldiga bestsellern
”From Here to Eternity” haft en kvinna bakom sig.
Men det har inte varit en uppoffrande moder och
inte heller en älskande hustru eller likställd, utan en
numera 47-årig medelklassfru i Robinson, I1L, vid
namn Lowney Handy, berättar Life i ett stort upplagt
reportage. Ända sedan Lowney som ung flicka tog
hand om fångarna i det fängelse hennes pappa
sheriffen förestod har hon ägnat sig åt missanpasslingar
och urspårade av alla slag och tydligen fått både god
blick och ett obönhörligt intresse för människor. När
den 22-årige James Jones, svårt chockskadad efter att
ha fått en granatskärva i huvudet på Guadalcanal,
kom till henne och sade att han ville skriva en bok,
trodde hon därför på honom och gav honom med
betydande personliga uppoffringar den trygghet och
uppmuntran han behövde för att skriva.
Denna början gav Lowney blodad tand, och redan
inrian Jones’ roman hade kommit ut hade hon tagit
hand om tre författare in spe plus en konstnär och/
eller författare och satt upp en rationellt skött
förfat-tarfarm, om somrarna förlagd till Illinois och om
vintrarna till Florida. Många känner sig kallade till
denna ”Group Handy” men endast få blir utvalda, och
då först efter en prövotid som kommer alla utom de
starkaste (?) att tappa lusten. Aspiranten får göra
allt grovjobb på ”farmen”, får inte tala utan att bli
tilltalad, får inte äta kött o.s.v. Han får till en början
inte skriva något eget, men däremot får han läsa av
Lowney utvalda böcker och skriva av dem. Först efter
en eller två månader får han börja skriva själv, under
hård kritik från de övriga i gruppen. Blir han till slut
”antagen” får han det litet lättare, men inte
mycket, ty hans dagliga schema ser ut så här: Kl. 5.30:
uppstigning. Kl. 6: till skrivmaskinerna. Allt prat,
alla avbrott förbjudna till klockan 12. Eftermiddagen
fri, används vanligen till jam-sessions på ukulele,
fotboll eller samtal. Men ingen får bli för esoterisk.
Börjar någon tala om Livet eller motsvarande, sänker
sig en djup tystnad över gruppen tills Lowney säger:
”Tänker du bli en långhårig kille är det bäst du
packar med detsamma.” Ingen må heller försöka verka
482
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
