Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- September. N:r 7
- Simone Weil: Tankar. Översättning av Margit Abenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TANKAR
het att utsätta sig för olyckan. När sådant
inträffar, bör man uthärda det så som man
uthärdar olyckan, utan att förknippa det med
särskilda personer, ty det är inte förknippat
med särskilda personer. Det är något
opersonligt i det slagets helvetiska olycka liksom i
full-komningen.
*
För dem vilkas jag är dött kan man
ingenting göra, absolut ingenting. Men man vet
aldrig om jaget hos en viss bestämd människa
är dött eller bara känslolöst. Om det inte är
fullkomligt dött kan det, liksom genom en
insprutning, bringas till liv igen av kärleken,
men bara av den fullkomligt rena kärleken,
kärleken utan ringaste spår av nedlåtenhet, ty
det minsta grand av förakt driver den snabbt
i döden.
Då jaget såras utifrån, gör det först det
mest förtvivlade uppror, uppror till det
yttersta, likt ett djur som värjer sig. Men så
snart jaget är till hälften dött, önskar det sig
nådastöten och är nära att glida in i
medvetslöshet. Om den då väcks av en kärlekens
beröring, så förnimmer den ytterlig smärta,
en smärta som väcker vrede och hat mot den
som har tillfogat smärtan. Därav, hos sjunkna
varelser, dessa till synes oförklarliga
hämnde-akter mot välgöraren.
Det händer också att kärleken hos
välgöraren inte är ren. Då sjuder det bittraste hat,
berättigat hat, upp hos jaget, som,
återuppväckt av kärleken, tillfogas detta nya sår av
föraktet.
Den däremot, vars jag är alldeles dött, är
inte det minsta besvärad av den kärlek man
visar honom. Han låter sig behandlas som
hundar och katter, som tar emot föda,
stug-värme och smekningar, och i likhet med dem
är han sniken på att få så mycket som möjligt
av varan. Allt efter omständigheterna blir han
tillgiven som en hund eller låter sig behandlas
med en slags likgiltighet som en katt. Han
suger utan minsta samvetsbetänkligheter upp
hela dens energi som sysselsätter sig med
honom.
Olyckligtvis riskerar allt
barmhärtighets-arbete att till klienter få framför allt folk utan
samvete och särskilt människor vilkas jag är
dödat.
★
Jaget hos den som drabbats av olyckan
dödas fortare ju svagare hans karaktär är.
Noggrannare uttryckt — olyckan sätter
gränsen, den j agförintande olyckan placerar sig
mer eller mindre långt bort, alltefter
karaktärens grad av härdning, och ju längre bort
den placerar sig, ju starkare säger man att
karaktären är.
Det mer eller mindre stora avståndet till
denna gräns är förmodligen ett naturligt
faktum, liksom fallenhet för matematik, och den
som, utan att äga någon tro, är stolt över att
ha bevarat ”en god moral” under svåra
omständigheter, har inte mer rätt därtill än en
ungdom som yvs över att ha lätt för
matematik. Den som tror på Gud löper risken av en
ännu större illusion — att tillskriva nåden vad
som helt enkelt är en verkan av helt och hållet
mekanisk natur.
*
Den yttersta olyckans ångest gäller jagets
förintelse utijrån. Arnolphe, Phédre, Lycaon.
Man har allt skäl att kasta sig på knä, att
ömkligt bönfalla, när den våldsamma döden,
i färd med att slå ned, måste döda jaget
utifrån, innan livet självt har krossats.
*
”Niobe aussi aux beaux cheveux a pensé
å mänger.” Det är sublimt på samma sätt som
rummet på Giottos fresker.
En förnedring som tvingar att avstå till och
med från förtvivlan.
¥
509
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 16:00:37 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1951/0519.html
