Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- September. N:r 7
- Simone Weil: Tankar. Översättning av Margit Abenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SIMONE WEIL
Synden i mig säger ”jag”.
Jag är allt. Men detta ”jag” är Gud. Och
det är inte ett jag.
Det onda sätter gränsen, hindrar att Gud
blir likvärdig med allt.
Det är mitt elände som gör att jag är jag.
Det är världens elände som gör att i viss
mening Gud är jag (det vill säga en person).
*
Fariséerna var människor som räknade med
att kunna vara dygdiga av egen kraft.
Ödmjukhet består i att veta, att i det som
man kallar jag, finns ingen källa med energi
som tillåter en att höja sig.
Allt i mig som är av värde kommer, utan
undantag, annorstädes ifrån än från mig, inte
som gåva men som lån som ideligen måste
förnyas. Allt som finns i mig är, utan
undantag, absolut värdelöst, och av det som är
tillkommet utifrån, blir allt det jag tillägnar mig
snart också värdelöst.
¥
Den fullkomliga glädjen utesluter själva
känslan av glädje, ty i den själ som är fylld
av sitt föremål finns ingen vrå kvar där det
kan sägas ”jag”.
Man kan inte föreställa sig sådana tillstånd
av glädje när de inte är för handen, alltså
saknas själva eggelsen att söka dem.
Ur ”La pesanteur et la grace”
Översättning av Margit Abenius
510
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 16:00:37 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1951/0520.html
