Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Teddy Brunius: Näckros — nekros. En undersökning av Ebbe Lindes dikt om Karin Boye. Med en kommentar av Ebbe Linde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEDDY BRUNIUS
NÄCKROS - NEKROS
Ebbe Linde och Karin Boye
Karin Boye blev föremål för många lyriska
nekrologer. Mest känd är väl Hjalmar
Gull-bergs ”Död amazon”, och av en yngre
generations hyllningsdikter minns man ”Karin Boye
till minne” av harald forss. Av en annan
karaktär är Ebbe Lindes ”Karin Boye”, därför
att den publicerades, medan Karin Boye levde.
Texten är följande:
”Själens näckros” ...
All din dikts spänstiga renhet och flickaktiga styrka
blommade i dessa ord.
Men jag har värre.
I mitt öra spökar en kuslig klangassociation:
näckros nekros
Ebbe Linde offentliggjorde dikten i
samlingsvolymen ”Ur den magiska kitteln”, 1932,
vilken enligt en uppgift rymmer stoff, som
tillkommit mellan åren 1924 och 1928. Dikten
ingår i en kritiskt-lyrisk serie kallad
”Koordi-nater” i vilken Ebbe Linde redogör för sina
litteraturfrändskaper — med och utan
reservation. Utom Karin Boye tillägnas Arnold
Ljungdal, C. T. Holmström, Vilhelm Ekelund, Pär
Lagerkvist och de ”Fem unga” vardera en
dikt.
Av ett visst intresse kan dateringen av
dikten till Karin Boye vara. Naturligtvis
förändrades hon under årens lopp, vilket framgår av
hennes diktsamlingar. Vilken Karin Boye är
det dikten handlar om? ”Härdarna” utkom
1927, och sedan dröjde det ända till 1935
innan hennes nästa diktsamling, ”För trädets
skull”, blev tryckt. Under mellantiden
offentliggjorde hon dikter i tidskrifter och tidningar
— sju stycken innan 1932, före vilket års
ut
gång Ebbe Linde senast måste ha skrivit sin
dikt. Dateringsfrågan kan dock tills vidare
lämnas öppen.
De som läser de sex raderna för första
gången och känner sig ”tända” för dem,
alldeles bortsett från diktens dokumentariska värde,
stannar måhända inför deras lyriska
förtjänster. En stilistisk eller formell tolkning skulle
väl närmast stanna vid den sammanträngda
diktionen, vid den effektiva kompositionella
inramningen genom inledningsrad och slutrad,
samt vid poängen, en vits i ordets goda
mening. Formen är ett medel för det som sägs.
Allitterationen ”kuslig klangassociation” är en
underordnad dekoration, som förstärker
nyckelraden. När Ebbe Linde säger att Karin
Boyes väsentliga karakteristika ”blommar” i
orden ”själens näckros”, skapar han en
glidning och ändå ett fasthållande vid bilden i
dikten. De sex raderna erhåller också en
direkthet som ett hastigt kastat ljusfång över
mörk terräng. Rytmen är talspråkets,
replikens, vilket motiveras av att dikten är en
sammanträngd dialog. Ebbe Linde anför ett
yttrande av Karin Boye, varpå han omedelbart
ger ett svar, som belyser Karin Boyes dikt och
person.
För den som läser dikten efter Karin Boyes
död, får den först och främst en bestämd
innebörd. Det öde hon mötte, den självvalda
döden, faller varje läsare i tankarna. Men är det
detta, som dikten handlar om? Den skrevs ju
minst tio år före Karin Boyes död. Senare
händelser har gett orden en ny och fast
innebörd. Kanske kan man säga att dikten gick
händelserna i förväg. Var och en som kände
519
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
