Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Teddy Brunius: Näckros — nekros. En undersökning av Ebbe Lindes dikt om Karin Boye. Med en kommentar av Ebbe Linde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEDDY BRUNIUS
Karin Boye (har det sagts), visste att talet om
självmord och tanken på det ständigt återkom
för henne. I så fall skulle Ebbe Lindes dikt
handla om dessa trevare mot döden.
Redan dessa funderingar ger vid handen att
dikten än mångtydig. Det är möjligt att Ebbe
Linde hade en viss bestämd tanke, när han
skrev dikten; och det är också möjligt att han
just nu har en viss uppfattning om vad han
menade. För varje läsare av lyrik är det dock
klart att denna tanke inte ensam är
utslagsgivande för läsarens reaktion inför dikten.
Även om det kan vara intressant och berikande
för upplevelsen att veta vad diktaren avsåg då
han skrev dikten, så behöver denna avsikt inte
bestämma tolkningen av dikten. Det är
uppenbart att Ebbe Lindes dikt till Karin Boye är
ytterligt mångtydig i proportion till sitt
omfång. Kanske är det just lakonismen, som har
bidragit till diktens mångtydighet. En
sammanträngd formulering rymmer ofta flera
tolkningsmöjligheter, som det är svårt att i ett
ögonblick gripa om. Det är en anledning till
att jag tycker att dikten till Karin Boye i sin
lakonism hör till vår nya lyriks rikaste
kortdikter.
Tanken på att en dikt kan vara mångtydig
är säkert inte främmande för Ebbe Linde. Även
om inte diktanalys och kritisk principdebatt
har uppehållit hans mångfrestande ingenium,
finns det formuleringar, som man kan
överföra från deras ursprungliga sammanhang till
att gälla estetiska tolkningssituationer. I
dramat ”Brudsporre”, 1931, heter det i ett samtal
om handlingar och handlingsmotiv:
— En handling kan väl inte ha två stridiga
motiveringar.
— Men två förenliga. Och fler till. Alla
handlingar har det...
I kommentaren till en drömhistoria i ”Ur
den magiska kitteln”, där också dikten till
Karin Boye ingår, talar Ebbe Linde om
drömmars översättbarhet. Man kan inte göra
drömmarna full rättvisa genom enbart en
psykoanalytisk tolkning och heller inte med ett renodlat
logiskt betraktelsesätt. En bestämd tolkning är
alltid en bland många, menar Linde och
fortsätter :
Visserligen heter det: kärt barn har många namn,
men observera att det är bara grovt logiskt som de
äro synonymer. Mamma säger Karl när han brutit
sönder hårspännet, Kalle när han skickas ett ärende
till köket, Karleman när hon sätter honom på pianot,
Dadde när hon kysser honom på pannan och
Charlie när hon kysser honom på halsen. Jag kan inte tro
att det är mera likgiltigt om det är en flygfärd jag
drömmer, eller en bergsbestigning, eller att jag
simmar eller klättrar på stegar, eller kryper ut genom
fönster, eller sätter blommor i vas, eller ser en
myggsvärm. Bara grovt sett är det synonymer, och det vore
dumt att stirra på det gemensamma och vända
ryggen åt det olika; det kan vara djup och subtil mening
bakom det olikas växlande spel, men det
gemensamma är snart urvridet.
Om man använder detta uttalande på dikter
i stället för drömmar, så pressar man inte
Lindes mening, då man ser honom som
företrädare för en mångtydighetsdoktrin. I vårt
land finner man denna doktrin klarast
formulerad av Gunnar Ekelöf i en uppsats i
samlingsvolymen ”Poeter om poesi”, och den har
många likheter med den utspekulerade doktrin
och metodik i litterär analys som William
Empson har prövat i England och Amerika.
En dikts text ger möjlighet till flera tolkningar,
en rikedom av varandra kompletterande
möjligheter. Dikten ger skenbart stridiga
tolkningsmöjligheter, som vid närmare studium
visar sig vara förenliga. Lika lite som
drömmar kan dikterna tolkas på ett och endast ett
sätt.
Därmed är inte sagt att den mångtydiga
dikten är oklar. Snarare är den svårgripbar
därför att den företräder ett större register.
Det har sagts att skillnaden mellan traditionell
poesi — som Rupert Brookes — och modern
poesi — som Eliots — är att den förra består
av en utställning av kända lyriska produkter,
som man granskar och fattar, medan den
senare med sina uppladdade och sammanträngda
formuleringar skapar ett helt annat
engagemang hos läsaren. Orden i dikten verkar som
520
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
