Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Stig Ahlgren: Rännstenens Rousseau. Rétif de la Bretonne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RÄNNSTENENS ROUSSEAU
han sig vid sättarkasten och sammanställde
bokstäverna till ord utan att bekymra sig om
något manuskript, en uppbygglig kontrast till
sina litterära samtida vilka satt vid sekretärer
i eremitage och finputsade de nyklassicistiska
perioderna. Det är alldeles i sin ordning att
det var de förfinade intelligenserna som
samlade sprängstoff till revolutionen, medan en
folkets man som Rétif hälsade händelserna
1789 med alla tecken på indignation och
förskräckelse.
Sådan är nu en gång historiens logik.
Härmed är i stora drag figuren klar. I en
depraverad tid, årtiondena före franska
revolutionen, då det var på modet att s’encanailler,
att på sviktande spänger gå balansgång över
möljan av nöd och lort och elände för det
kittlande nöjet att få några smutsstänk på det
blanka sidenet, var Rétif själv en exponent för
detta stinkande underskikt och därför rå intill
det outhärdliga, men aldrig depraverad eller
bekajad med den otäcka känslokyla som
utmärkte samtidens galanta litteratur, med
vilken han ibland förväxlats, men inte heller
intellektuellt vuxen den elit av idékämpar som
jämnade vägen för den storborgerliga
revolutionen, naturligtvis också i avsaknad av
Rousseaus snille, men ändå ett ansikte som
inte får tappas bort, när man skriver den
litterära realismens historia.
II
Han hette Nicolas-Ann Edme Rétif, var son
till en relativt välbeställd bonde, som
innehade arrendegården La Bretonne i byn Sacy
några mil från den gamla burgundiska staden
Auxerre, där han i sinom tid gick i lära som
boktryckare. Han levde mellan 1734 och 1806.
Hans bästa och mest kända böcker är
romanen ”Le Paysan perverti” (1775) med
fortsättningen ”La Paysanne pervertie” (1784),
”La vie de mon Pére” (1779), där han
föregriper George Sands bondeskildring och i
friskhet och skärpa överträffar Rousseau, samt
Familjen R**. Ur ”La paysanne pervertie”
den redan nämnda självbiografin ”Monsieur
Nicolas” (1794—97), som litterärt inte kan
mäta sig med Rousseaus ”Bekännelser”, vilka
utkommit 1781, men ändå eller just därför
lyckas samla ihop ett poängförsprång, när det
gäller djärvt avslöjande människoskildring
och oförblommerad miljörealism. Rétif var
hjälplöst produktiv, han har skrivit mer än
200 volymer, ett rörande bevis på hans önskan
att lyckliggöra en otåligt väntande publik. Av
denna enorma, osovrade produktion kan
fortfarande något tusental sidor läsas med
behållning: delar av här uppräknade arbeten jämte
valda stycken ur ”Les Contemporaines”, som
kallats ”Midinetternas Who’s Who”, och
”Nuits de Paris”, en sorts Paris’ Mysterier i
novellform, sammanlagt omkring 1 500 skisser
och korta berättelser.
Han har också utgivit en rad handböcker,
vari han, en annan Thorild, ville reformera
världen, mestadels ryslig smörja även om de
innehåller många roande inslag av stolligt sam-
529
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
