Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Carl-Eric Nordberg: Från bokhyllan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN BOKHYLLAN
Sven Elvestad: Ängesten, 1911.
Sven Elvestad: Tider skola komma, 1920.
I ett avsnitt från Munchen i Bertil
Malmbergs utsökta memoarer förekommer bl. a. en
snabbskiss av den norske författaren Sven
Elvestad (1884—1934), mer känd under
pseudonymen Stein Riverton. Malmberg utvecklar
på sedvanligt sätt sin karakteriseringskonst och
tonar på några få rader fram ett
utomordentligt påtagligt och levande porträtt av en ytterst
säregen, suggestivt avvikande människa.
Elvestad framstår i ett slags undvikande
reliefverkan, halvt overklig i all sin massivitet, en på
samma gång molnigt obestämd och mäktigt
auktoritativ gestalt, en vacklande jätteskugga,
en styltstapplande koloss, ett sällsamt
mellanting mellan clown och demon. Hans drastiskt
sammansatta fysionomi omfattade så skilda
ingredienser som ett charmfullt framtindrande
gosseleende och en groteskt vitpudrad
drinkarnäsa; han var en blandning av oskuld och
förvittring, av komik och sublimitet. Spöklikt
ogripbar och frodigt dominerande i samma
andedrag utövade han tydligen på omgivningen
en omedelbar effekt, en oemotståndlig
fascination: halvt roande, halvt hotfull.
För den övervägande delen av sina läsare
var alltså denna gåtfulla hybrid av
fjäll-konung och romtoddyexpert avgudad som Stein
Riverton, författare till hart när oräkneliga
detektivromaner där den otroligt skarpsinnige
polishjälten Asbjörn Krag och den sataniske
ärkeskurken Thomas Busch utkämpade sina
eviga dueller. Antalet dylika kriminalsagor
uppgår till närmare ett hundratal och när man
samtidigt betänker att Elvestad bedrev en
mycket flitig och slagkraftig journalistik
förefaller det ganska osannolikt att han också skulle
få tid till allvarligare, mer ambitiös litterär
verksamhet. Så var dock trots allt fallet.
Malmberg betecknar dessa få s. k. litterära böcker
som ”alldeles utsökta” och eftersom utsökt i
Malmbergs mun betyder något alldeles särskilt
stimuleras man onekligen att stifta närmare
bekantskap med dem. Det har emellertid visat
sig ytterligt svårt att få tag i några av dessa
böcker: under besök i en rad av Stockholms
antikvariat och bibliotek kunde jag bara
uppbringa fattiga två exemplar. Dessa bägge
luggslitna, på trägrovt papper tryckta och av
förödande korrekturfel hemsökta små volymer har
dock till fullo infriat de förväntningar
Malmbergs värdering uppväckte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
