Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Carl-Eric Nordberg: Från bokhyllan - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
inläsa argument, synpunkter och slutsatser som
när allt kommer omkring varit relativt
främmande för deras författare. Men man misstar
sig knappast på den med neurosorsaker och
hämningssystem fint förtrogna psykologin, den
precist avskuggade miljöteckningen och den
utsökt balanserade stilkänslan i dessa
miniatyrromaner. Och de visar kanske framför allt att
Elvestads förkärlek för brottet, mordet, avgjort
bottnade i angelägnare, djupare motiv än sen-
sationseffekter och publikfrieri. Han drevs
tydligen av en inre böjelse för det makabra och
sjukdomsmärkta, det demoniska och
under-gångsdömda. Inte minst i det perspektivet
framstår hans massfabrikation av
bloddry-pande detektivromaner mindre som en eftergift
för banal framgångsdyrkan än som en tragisk
resignation, ett självtvivlets sabotage mot de
väsentliga diktartillgångar han utan tvivel bar
inom sig. Carl-Eric Nordberg
BOKRECENSIONER
KRING VÅRT FRAMFARNA 40-TAL
Bengt Holmqvist: Svensk 40-talslyrik.
Ver-dandis småskrifter. Bonniers 1951. 3:—.
Bengt Holmqvist: 40-talslyrik. Ett urval. Ny
upplaga. Bonniers 1951. 8:75.
Historieskrivningen är i likhet med den
välbekanta zebran ett förhållandevis randigt dj ur,
och ränderna går mycket riktigt sällan ur. Det
är därför långt ifrån betydelselöst, hur den
första konturteckningen av en epok eller en
period tar sig ut. Med tillfredsställelse noterar
man alltså, att uppgiften att ge en
tillbakablickande och sammanfattande orientering av
40-talslyriken kommit i Bengt Holmqvists
förfarna händer. Hans Verdandiskrift är på de
flesta sätt föredömlig: klar, instruktiv och i
möjligaste mån objektiv, det vill säga fri från
alltför många och alltför lösa värderingar. Den
ger inte bara en snabb inblick i de allmänna
förutsättningarna, de stora ”idékriserna”, inte
bara en bestämning av det artikulationssätt
med karaktär av ”växelbruk mellan
självanalys och tidskritik” som poeterna valde, utan
också en särskilt lyckligt genomförd
framställning av decenniets poetiska metoder, inte
minst det spännande fenomen som kallas
”bildens frigörelse”. Några fint utförda
demonstrationer av enskilda dikter ger stimulans och
kunskap.
Bengt Holmqvist hävdar att 40-talet i
begränsad litteraturhistorisk mening knappast
omfattar mer än tre år, ungefär den period
då tidskriften ”40-tal” utkom, det vill säga
1944—47 med koncentration till 1945—46.
Denna djärva gränsdragning är onekligen
klargörande, och visst verkar motiveringen
rimlig, när Holmqvist säger att redan 1947—48
nya tendenser började framträda hos
lyrik-debutariterna, ”samtidigt som medlemmarna
av den äldre 40-talsgruppen visade allt
tydligare vilja att slå in på sina egna, sinsemellan
mycket olika vägar”. Men om, som Holmqvist
menar, självanalysen och tidskritiken hör till
”40-talistens” kännetecken, så hör ju i varje
fall debutanterna av anno 47 till de
karakteristiska 40-talspoeterna, framför allt Axel
Liffner och Ann Margret Dahlquist-Lj ungberg
och i nästan lika hög grad Matts Rying och
Åke Nordin. Man kunde också nämna (den
onämnde) Per Anders Fogelström, vars
diktsamling ”Orons giriga händer” trots en många
gånger beaktansvärd kärna har ett skal, rikt
marmorerat av fyrtiotalismens mest prunkande
oarter. Från anno 48 skulle man ur en för
tidig glömska kunna framdra Ingemar
Anderssons ganska intressanta och fruktansvärt
ambitiöst och groteskt experimentella
”Vattenflöjt”. Inte heller Hanserik Hjertén från
samma år, eller låt oss säga Olle Larsson från
1949, torde ha betraktat sig som representanter
för en ny generation eller känt någon starkare
reaktion mot 40-talet. Och (för att nämna ett
större namn) är inte Lars Gyllenstens
”Moderna myter” (49) ett ofrånkomligt och
verksamt inslag i bilden av 40-talsepoken? Bengt
Holmqvist räknar honom tydligen inte till
poeterna och går därigenom miste om ett
fruktbart dilemma.
541
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
