Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
varje pris bli sin egen, att arbeta sig upp ur
statarlivets jämngråa sump! Till
socialreportaget i boken hör också historien om Morbror
Jannes, den ensamboende men välbeställde
ungkarlens tvångsintagning på
ålderdomshem-met-sinnessjukhuset och om förhållandena där;
till och med ordningsreglerna finns återgivna.
Det är ett upprörande kapitel, och vem vågar
ifrågasätta att det är sant? I varje fall inte jag.
Men jag nödgas hänskjuta den svidande
frågan till annat forum, och jag undrar om inte
boken hade vunnit på att författaren gj ort
sammaledes. Den konstnärliga ekonomien har tagit
skada av ivern att pressa in allt för mycket
mellan samma pärmar.
Bokens verkliga lödighet och tyngd är att
söka i porträttet av fadern, i den porträttsvit
rättare sagt, som har ägnats denne ojämförlige
jordens brukare, älskare och son i olika
belägenheter. Han har lämnat bakom sig
statarlivets trälbundenhet med förankring i husaga
och feodalt godtycke, som i hans närhet
alltjämt företrädes av kuvade, värkbrutna
åldringar, av hustruns seglivade hemlängtan till
oket, hennes vidskepliga rädsla för att
överträda den osynliga kritcirkeln, för egenvilja,
frimodighet, tro på framgången, för allt som
bara snuddar vid övermod. Själv bär han
märken från det förgångna: det namn, som
godsherren en dag behagade tilldela honom för att
undvika förblandning med en namne i
arbets-flocken och som ådrar honom ständigt trassel
i byråkratsamhället. Men framför allt: han
kan varken läsa eller skriva, han är något så
sällsynt som en analfabet i 1910-talets Sverige,
och detta i förening med namnbytet fyller
honom med en evig skräck för att dras in i
skri-varväldets malande papperskvarn. De gånger
det händer sprattlar han fumligt i hj älplös
vanmakt, en både ömklig och rörande figur, och
det förefaller som ett under var gång han klarar
sig undan med några skråmor på själen. Hans
godtrohet och sinnesadel vållar honom svåra
avbräck, han blir utnyttjad och missbrukad.
Bortkommenheten i allt som inte rör jorden
och dess skötsel ådrar honom nesa och hån,
och motgångarna hopar sig på hans knaggliga
stig. Dock bär den uppåt, och han förunnas
också stunder av stor och ordlös
känsloupp-fyllelse: då egnahemslånet äntligen beviljas;
då han förklaras vara ”betrodd” inför allt
folket på hästauktiomen; då han förnimmer den
stumma arbetsgemenskapen med sonen; då han
bärgar en överrik skörd på nyodlingen och
hustrun till sist vågar tro på deras framtid.
I varje kritisk situation är hans lösning den
att gripa till spaden och gå ut på nyodlingen.
Där gräver han ner sin oro och sina
bekymmer, sin möda och sin lycka, och där lämnar
vi honom på bokens sista, grandiost skrivna
sida — en jämbördig till Geijers odalbonde,
en omedvetet patetisk gestalt och en av
mänsklighetens stående grundtyper, fångad i sin
uråldrigt representativa attityd av mannen som
gräver i vinternatten, omgiven endast av snö,
jord och stjärneljus. Bilder som dessa talar sitt
eget frasfria språk. Sammantagna utgör de det
äreminne som en diktare på höjden av sin
bana har rest över sin far. Det är buret av en
bunden värme, av en återhållen ömhet och
gripenhet, som aldrig får direkta uttryck och
som just därför ovillkorligen meddelar sig åt
läsaren. Det är utformat med ett minimum av
psykologiskt detaljarbete, uppbyggt av plastiskt
åskådliga fakta, modellerat i enkelt storlinjiga
drag, efter allt att döma gjutet tätt över en
stomme av karg verklighet. Det har utsikter
att stå kvar i vår litteratur länge efter det att
dagens röster har förstummats.
Holgek Ahlenius
JAKT PÄ EN MÖRDARE
Irja Browallius: Vänd ryggen åt Sivert.
Bonniers 1951. 16:—.
Irja Browallius’ nya bok heter ”Vänd
ryggen åt Sivert” men den kunde lika gärna heta
”Jakten på en mördare”. Ty boken handlar
inte bara om hur alla vänder ryggen åt Sivert,
när han kommer ut ur fängelset efter att ha
avtjänat åtta år för mord, utan den skildrar
också hur två människor jagar en tredje, tills
denne blir ställd mot sanningens
ogenomkom-liga vägg och måste säga: ”Så att dä var jag,
som sköt ihjäl gubbdjäveln och inte Sivert, ska
ni väl få veta nu då.” — Jakten i ”Vänd ryggen
åt Sivert” är inte en jakt i modern deckarstil
med revolver, bil och flygmaskin, utan det är
en jakt i två människors sinnen, bland
skymtande hågkomster. För Sivert dyker den gamla
mordscenen upp gång på gång belyst av en
stallyktas osäkra sken, inramad av ett mörker,
som alltid tycks vara berett att uppsluka
minnesbilden just när den avgörande detaljen
håller på att stiga upp till medvetandets yta. För
den gamla husmodern på Molångsfallet är det
likadant. Hon står i minnet återigen och
åter
546
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
