Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Lars Göransson: Requiem. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
R E Q UIE M
Han vände sig om och tittade på båten. En
man hade bullrat med luckan och kommit ut.
Han stod nu, i en säckig pyjamas och rufsig
i huvudet, och kastade vatten ut från vantet,
som han sömnigt höll fast i med ena handen.
Urinen skvalpade stadigt ner i den stilla sjön.
När han var färdig, satte han sig på rufftaket
— trots att det regnade — och tände en
cigarrett, som han lagt ifrån sig på däcket
tillsammans med tändsticksasken.
-—■ Prima väder, sade han ut till roddbåten.
Härlig sommar. Lyckad semester.
— Kom ni i natt?
— Ja. Det är tredje dan. Vi ligger bara och
driver. Tjugufyra kronor om dan kostar båten
i hyra. Två kronor per regnig timme. Allting
är genomblött. Man kan inte ens sova i
sumpen. Att en båt ska vara tät nertill, det kan
man väl inte begära, men opptill, tycker
man... Man får slingra som en orm mellan
dropparna. C’est la vie, eller vad fan det heter.
Blir det fisk som man kan köpa?
— Jag vet inte. Jag har några nät ute som
jag ska titta på.
— De djävlarna. Det påminner mig om min
barndom. Inte fan har det blivit bättre sen
dess.
-— Jerker! Vad gör du oppe?
En kvinna ropade med hes och förkyld men
våldsamt kraftig röst. Kappluckan sköts upp
med ett ohyggligt skrikande och dundrande,
och ett rufsigt kvinnohuvud stack opp på
rufftaket.
— Jag är oppe och pissar.
— Kan du inte hålla dig tyst så man får
sova? Det regnar. Ja det är klart. Kan du inte
säga åt din fru att hon inte stånkar så
förbannat! Hon gör det bara för att retas.
— Det tror jag inte.
— Jo, säger jag! röt kvinnan och det
skrällande Ij udet av hennes röst spred sig över hela
sjön. Det är ren illvilja! Det är för att vi är
med! Hon vill att vi ska känna på hur djävligt
det blev för att vi kom med!
— Det hade inte varit bättre väder om vi
farit ensamma.
— Nä! Det menar jag med! Men det menar
inte hon! Du får säga det åt henne! Det är ju
din fru, och inte min, röt kvinnan. Tack och
lov, för resten. Sitt inte där och skrota, du blir
ju alldeles genomblöt.
— Det var jag förut.
— Vem är inte det? Jag skulle vilja ha ett
ord med den som har ansvaret för det här.
— Han är nog inte god att tas med, just nu.
— Vem då? Jonny? Det vet jag väl bättre
än du. Men för resten har du rätt. Kom nu, så
går vi ner och plågar honom. Han ska få veta
av, att han inte sover.
Mannen gjorde inte några tecken att komma
med; och hon försvann ner i hytten igen.
Kappluckan drogs igen efter henne i ett par,
skränande tag.
— När jag var liten, fortsatte mannen på
båten, blev jag skräckslagen när folk var arga.
Särskilt om en kvinna satte i gång och tutade
så där. När jag blev litet äldre och började
springa med fruntimmer, blev jag arg själv.
Nu är jag gift och tycker att det låter
parodiskt. Tycker inte ni det också?
— Nej. Det är som det ska vara.
— Betänk, min gode fiskare, att vi har
redan genomlidit allt som kvinnorna blir arga
för. Det är ingen anledning att ta vid sig
igen. Det vet väl jag mycket bättre än hon att
min hustru stånkar, när hon sover. Och att den
här båten var ett sabla misstag. Och att hon
och Jonny inte skulle ha kommit med — fast
det var Jonny, som hittade på alltihopa. Det är
ingenting att idissla. Det är redan avklarat. De
plågor som redan varit, ska väl inte ha varit
förgäves. Det värsta är med pengarna, förstås.
När vi kommer hem från det här sommarnöjet,
räcker inte pengarna till julihyran. Men det
är långt dit. Vi blir kanske liggandes här.
Gärna för mig. Satans fruntimmer, som aldrig
kan dra jämnt. Det är lite för mycket elakhet
och förtryck här i världen. Alla ska sätta sig
på varann. Man undrar vad det ska tjäna till,
för man får ju aldrig sitta kvar, inte riktigt bra
i alla fall. Go morron.
Mannen slängde fimpen i sjön, som
reage
579
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
