Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Harry L. Schein: Den nya myten om F. Scott Fitzgerald
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN NYA MYTEN OM
F. SCOTT FITZGERALD
perifer, iakttagande roll. Perspektivet på
författarens alter ego, här Gatsby, tvingas
därigenom över till en viss återhållsam
objektivitet, som något balanserar romantiken och det
blir äntligen möjligt att skilja mellan
romanfiguren och Fitzgeralds egen person. Gatsbys
rikedomar, hela människan, framställs mycket
vagt och mystiskt, man får knappast ett
begrepp om hans utseende — annat än att
han är liten — och detta är en fördel
eftersom man dels slipper den svåra förklaringen
av en psykologiskt ändå ganska orimlig
människa, dels därigenom kan ge denna människa
en symbolisk tyngd. Genom denna medvetet
vaga, impressionistiskt overkliga
personteckning får romanen en nästan allegorisk
asso-ciationsrikedom som vidgas och mättas i den
som vanligt perfekta miljöskildringen.
Romanens många symboliska hörnpelare, av vilka
särskilt Dr. T. J. Eckleburgs groteska ögon
uppnår verkningsfulla effekter, sammanbinds
av en mera naturalistisk bakgrund, framför
vilken även dollarmillionärema får ett
mänskligt — eller om man så vill omänskligt —
drag.
”Den store Gatsby” såldes mindre än de
föregående böckerna men den slog igenom hos
den kvalificerade kritiken och bidrog
därigenom till att ge Fitzgerald ökat
självförtroende. Han behövde det, den tidigaste
ungdomen och det befriat hämningslösa festandet
var nu slut. Hans alkoholberoende blir allt
allvarligare och Zelda får sina första nervösa
sammanbrott. Till det yttre är rivierahimlen
fortfarande blå, molnen har ännu inte dykt
upp vid horisonten, de samlas tills vidare i
den allt beskare dagen-efter-stämningen, i den
vidgade erfarenhetens och klarhetens ångest.
Fitzgerald försörjer sig fortfarande med
noveller allteftersom han behöver pengar. Men
samtidigt planlägger han det arbete som skulle
ta nio år att fullborda och som växte och
utvecklades parallellt med hans eget liv.
Först 1934 publicerades romanen ”Tender
is the Night”. Den fick ett svalt mottagande
av både kritik och publik. Tiderna hade änd-
Fitzgerald i Hollywood under ett av sina sista år.
rats, det glada tjugotalet var förbi, världen
och i synnerhet USA hade upplevt Wall
Street-kraschen, den rooseveltska eran hade börjat
även på det litterära planet och millionärernas
champagnesymfonier var inte längre up to
date. För min del anser jag dock att denna
roman är Fitzgeralds tyngst vägande,
visserligen inte utförd med samma formella
perfektion som ”Den store Gatsby” men i stället med
en mognad iakttagelseförmåga och en
fördjupad problematik som får sin speciella tragiska
innebörd genom synkroniseringen med
författarens eget öde.
Romanens första del är en diaboliskt
skicklig diversionsmanöver. Öppningsbilden är den
som sagt ännu jungfruliga Rivieran,
solmät-tade sandstränder, glest och förfinat
dekorerade av den anglosaxiska socialgrupp 1 som
inte har tidsbegränsade semestrar som dagens
svenska bussturister, som lever där och gör
ingenting på ett inom den givna ramen
suveränt, graciöst och intelligent sätt. Dessa
inledningskapitel har en enastående
suggestionskraft i miljöskildringen, dialogen stimulerar
605
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
