Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - ”Litteratur” och ”underhållning”. En enquête med svar av författare, förläggare, kritiker, biblioteks folk och bokhandlare - Allan Fagerström - Waldemar Hammenhög - Ivar Ivre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”LITTERATUR” OCH ”UNDERHÅLLNING”
sådana omständigheter vänta sig att det
”underhållande morpentet” i en diktares verk av
kritiken ska tillmätas den uppmärksamhet det
förtjänar. Och det är skada.
Alltså: jag kan inte fatta att ”litteratur”
och ”underhållning” skulle utesluta varandra.
Bara i de fall där ”underhållning” är
synonymt med dålig litteratur — och det är det
dessvärre ofta — stegrar jag mig. Men det
betyder, lessamt nog, oändligt lite vad en kritiker
gör i det fallet, så länge inte förläggarna gör
detsamma. Och det gör de som bekant inte.
WALDEMAR HAMMENHÖG
författare
För min del läser jag överhuvudtaget inte
slut en bok som inte underhåller mig, dvs. på
ett eller annat sätt vidmakthåller mitt intresse,
håller spänningen vid liv och lockar mig att
fortsätta. Villkoret är alltså att författaren når
kontakt med mig, läsaren, att den lidelse,
mentalitet eller tendens som han blottar i boken
väcker gensvar eller opposition hos mig.
Kanske syftar t. ex. Dorothy Sayers bara till
underhållning i betydelsen förströelse med sina
detektivromaner, men jag läser dem
följaktligen ändå. I ”Brott och straff” och ”Brighton
Rock” finner jag en djupare form av
underhållning. Hos Cervantes, Rabelais, Fielding,
Dickens och vår egen Hjalmar Bergman ger
diktarnas skilda temperament själva ”storyn”
och personskildringen åter andra valörer.
Är inte en underhållande bok helt enkelt
en bok med ”händelser” — inom, eller både
inom och utom personerna? Om underhållande
litteratur skulle förbjudas skulle alltså all
levande dikt strypas.
När en kritiker tar till pekpinnen för att
lära publiken att läsa i enlighet med en
speciell smak eller i en bestämd syftning så
misslyckas han dessbättre alltid, såvida han inte
kan förvandla pekpinnen till en inspirerande
taktpinne eller helst trollstav — alltså om han
själv är konstnär och ingjuter sin mer eller
mindre skapande ande i det han skriver.
Kritikerna läser och bedömer alldeles för
ofta fel böcker. Det kan bero på nödtvång av
olika slag. Men när de med skygglappar för
ögonen börjar dra gränser innebär det en
be-gräsning.
Är skrattet mindre värdefullt än tårarna?
Kan man klyva Shakespeares produktion i två
hälfter och kalla den ena
underhållningslitte-ratur och den andra allvarligt syftande? Får
man ut mera av ”Pickwick-klubben” om man
lyckas hålla sig för skratt?
Kritiken kan begränsa en författares
läsekrets. Men den kan aldrig piska honom utöver
hans egna gränser, hur tacknämligt det än
skulle vara, i synnerhet för kritiken.
I litteraturens väldiga skog kan man
möjligen beskära men aldrig utrota
undervegetation och parasitväxter. Att försöka göra om
den till en välkrattad parkanläggning är både
hopplöst och icke önskvärt. Djungelns
trädfurstar skulle för resten varken till synes eller
realiter bli högre, livskraftigare eller skönare
om de helt befriades från lianer och hastigt
förmultnande undervegetation.
IVAR IVRE
kritiker
— Varken varken eller eller...
Märkvär-dikt hur Gunnar Ekelöfs ord lämpar sig som
svar på frågorna i denna enkät! Ty hur kunna
välavvägt och balanserat ta ställning, stående
här, på ett ben, mitt i en bokflod?
Emellertid. Är det inte en allmän iakttagelse
667
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
