Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - ”Litteratur” och ”underhållning”. En enquête med svar av författare, förläggare, kritiker, biblioteks folk och bokhandlare - Gunnar Stålfors - Georg Svensson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”LITTERATUR” OCH ”UNDERHÅLLNING”
skildring och levande personteckning, som
utges utan några större litterära anspråk. De
ha sin mission att fylla. Det finns otaliga
exempel på bokläsare som så småningom får
en allt säkrare och mera fordrande litterär
smak. Här kan en kritiker, som skapat sig en
förtroendeställning, göra en insats. Det kan
även en bokhandel, där böcker läses flitigt,
och där man ej svär på varje bokanmälares
omdöme.
GEORG SVENSSON
förläggare
Detta att man skiljer mellan litterär
underhållning och mera allvarligt syftande litteratur
— varvid redan begreppen utgör en värdering
— är ett tämligen modernt fenomen. Forna
dagars författare hade inte samma
förnimmelse av att det existerade en sådan
kategoriklyvning utan försökte intet ont anande att
vara så underhållande som möjligt även när
deras syften var allvarliga. Litteraturhistorien
vittnar vältaligt om att få därigenom riskerade
sin odödlighet. Ett betydande antal av de
levande klassikerna var och förblir skamlöst
underhållande medan mycket av det som var
enbart allvarligt syftande ligger stendött och
av ingen begråtet.
Därmed har man väl svarat på enquétens
första fråga, ty även om läsvanorna mycket
förändrats genom tiderna har knappast
publikens hjärta gjort det. Det torde alltjämt inte
vara något som hindrar att en bok som
skrivits i det huvudsakliga syftet att vara
underhållande är god, ja, t. o. m. stor litteratur. I
vilka former den stora litteraturen än
uppträder är den sällsynt förekommande, och särskilt
inom underhållningslitteraturen är
produktionen enorm och till övervägande delen av
synnerligen låg kvalitet. Man kan därför förstå
att genren betraktas med misstro av kritiker
och seriöst litterärt intresserade. Men denna
förklarliga attityd har på sina håll slagit över
så att man inte blott undviker lättare litteratur
överhuvudtaget utan kräver av den allvarligt
syftande litteraturen att den inte hänger sig
åt opassande munterhet eller rentav försöker
vara spännande. Jag anser denna utveckling,
enligt vilken allvarligt syftande blivit lika med
svår och exklusiv, olycklig. När Dostoj evskij
lyckades förena följetongistisk spänning med
ett nog så skakande allvar och Dickens gå till
rätta med sociala missförhållanden utan att ett
ögonblick släppa greppet om den breda
publiken så borde inte den möderne författaren
behöva vara så rädd för att verka
underhållande. Om det nu alltid beror på rädsla, det
kan också många gånger vara oförmåga, ty
konsten att berätta underhållande så att envar
kan och vill följa med är inte den enklaste
utan kanske rentav den svåraste av litterära
konster.
Jag tror att jag med gott samvete kan påstå
att jag hellre läser en god bok än en dålig,
alldeles bortsett nu från om den goda boken
är i ytligt avseende underhållande eller inte.
Jag har ingenting emot svåra och
gravallvarliga böcker när de är konstnärligt intressanta
och mänskligt levande. Jag anser det ofta mera
spännande att tränga in i en sådan bok än
att med andan i halsen jaga igenom en
detektivroman eller en äventyrsroman. Eftersom jag
i min yrkesutövning läser åtskilligt och då med
speciellt aktgivande på det konstnärliga kan
jag ibland känna behov av mera ansvarslös
läsning. Jag läser gärna en deckare eller en
thriller och stundom en s. k. humoristisk bok,
som inte har annat syfte än att förströ. Denna
läsning för halv maskin behöver inte kräva
någon personlighetsklyvning, ty det finns
faktiskt åtskilliga dylika böcker som
tillfredsställer högt ställda anspråk på stil och
intelligens. Men jag erkänner att jag i längden inte
står ut med böcker som saknar ”allvarligt
670
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
