Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- November. N:r 9
- Knut Stubbendorff: Hur det gick med Pinnebergs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HUR DET GICK MED PINNEBERGS
bringas vad man kallar kultur, hänsyn för
andra. Hårda och osentimentala och på samma
gång veka på ett främmande sätt, pittoreska i
tänkesätt och vanor, styrdes de av ett
obegripligt temperament, våldsamt och glödande,
eldsprutande, kallt och lömskt. Farliga
människor — man visste aldrig vad de kunde ta sig
till i nästa ögonblick! Härskarnaturer, kan
man kalla dem, självförbrännande tyranner.
Underligt gammaldags till sin andliga skepnad.
Han kunde böja en blomma emot sig och se in
i den länge och sedan försiktigt låta den svänga
tillbaka på sin stjälk. Han undersökte med andakt
jordens beskaffenhet. En välplöjd åker försatte honom
i förtjusning. Han blev ifrån sig av raseri, om han
fick se någon utan mening slå en häst, eller när
lagårdskarlen stötte korna i sidan med grepen. Han
var en varelse i sista led, abnorm och ofruktsam, den
ende kvarlevande av elva syskon, och även han
tycktes ha börjat upphöra att leva. Som pojke hade han
inte varit så illa, han hade haft anlag, han hade
haft kunskaper och möjligheter, men det såg ut som
om han hade förbrukat allt.
*
De följande tolv åren fram till sin död
skriver Fallada årligen en eller flera böcker, för
så vitt han inte är hindrad av sjukdom eller
uppehåll på någon vårdanstalt. Han uppger
själv, att hans förlag ständigt har några
romaner av honom på lager, klara att ges ut.
Förmodligen ligger alltså för närvarande en hel
manuskriptsamling och väntar på möjlighet
att nå en läsekrets.
Man har påstått, att Fallada efter den
väldiga, 1 200 sidor digra romanen och
tidsmålningen ”Wolf unter Wölfen” (”Varg bland
vargar”, 1938), som, enligt min mening
felaktigt, antas vara hans största verk även
kvalitativt, inte producerade någonting jämförbart
med de första böckerna. Även detta torde vara
ett misstag. ”Der eiserne Gustav”
(”Hacken-dahl ger sig aldrig”, 1940), till exempel står
både som roman och skildring högre än ”Wolf
unter Wölfen”, som i sina reportagemässiga
svep, sin svaga personteckning, sin lösa
komposition och sin ymnighet bättre kan betecknas
som ett j ättestort utkast, en förstudie till boken
om Järn-Gustav. Bägge samlar läsarens
intresse till ett Tyskland i nöd, men i den
sist
nämnda boken är motivet psykologiskt
behandlat, insatt i ett mänskligt sammanhang. Gustav
Hackendahl är medelnordtysken,
medelpreussaren av bättre modell, ingen karikatyr som
”der Untertan” eller Himmelstoss, utan
verklighet på samma sätt som Gäntschow, en
människa på gott och ont, ärligt, ömsint och
hänsynslöst tecknad. Förre fanjunkaren vid
Pasewalkska kyrassiärerna har med järnhård
flit, ärlighet och slug omtanke arbetat upp
sin lilla droskkuskrörelse till ett hyrkuskverk
med trettio droskor. Vi följer honom från det
stortyska vanvettets ansats vid krigsutbrottet
1914 genom segrarnas och nederlagens år,
genom inflationens spöklika konjunkturskred
och genom något som föreställer en luttringens
tid för detta gamla råskinn fram till en ny
förtröstan på framtiden.
Skildringen av familjen Hackendahls öden i
det tyska samhällets förvandlingstid på gott
och ont är ur åtskilliga synpunkter
betecknande och intressant. Den visar tillbaka på
antikverade, ödesdigra traditioner, men också
framåt mot nya möjligheter, genom yngste
sonen. Han växer upp i nederlagets,
fattigdomens, de nedprutade anspråkens epok.
Sådan som verkligheten också var, låter
författaren honom i denna miljö av allmän kraftlöshet
själv uppleva nästan förödande, rent personliga
vidrigheter. Det är i romanintrigens
upplösning av hans inre och yttre trångmål som man
har tagit sig för att hämta de främsta
argumenten för att bevisa Falladas anpasslighet.
På vårt avstånd i tiden framträder
sammanhangen med helt annan effekt. Vad Fallada
beskriver, det är ett tidsskede, då tillvaron för
väldiga samhällsgrupper i Berlin och
annorstädes närmade sig det outhärdliga. Unge
Hackendahl är student, sedan flera år tillbaka
arbetslös kontorist, två års nygift med ett litet
barn, utan tak över huvudet, för sig och de
sina hänvisad till att bo på nåder i svärmors
enrumslägenhet, och hotas nu av katastrof i
sitt äktenskap. Genom en tillfällighet kommer
han in i ett gäng utstötta liksom han själv,
anspråkslösa, fattiga existenser. Det är långt
683
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 16:00:37 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1951/0693.html
