Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
maximum av hälsa? Vi får veta att Yngve
saknar härskarlusten, den förutan vilken ingen
blir en fullgod älskare. Man kunde också ytligt
eller elakt tillägga: den förutan ingen
korrekturläsare — det är Yngves yrke — blir en
ståtlig chefredaktör eller magnifikt
rättänkande politisk entreprenör — Yngves chef är en
spöklik sådan med dåligt hjärta. Men vi får
också i sista stund veta att Yngve längtar
tillbaka till de vardagliga villkoren, längtar att
vara verksam, ja, till och med att ”vara herre
över sin själ och ändå älska”. Men hur är det
då: hinner Akilles förbi sköldpaddan —
”känner han inte invärtes att han kommer ändå
ingen vart?”
Sivar Arnér har naturligtvis inte givit oss
något definitivt svar på frågan om han tycker
sig ha kommit någon vart i sin syn på
människan, på frågan om hon skall vara någon
eller ingen. Men han låter sin huvudperson
misslyckas med sin absurda gärning, befrias
från sin absurda roll som mördare, och ändå
lyckas med något: att vilja leva, deltaga och
ändå inte vara besatt av sitt jag. Hur varje
sådan önskan skall realiseras är i varje enskilt
fall ämne till en ny roman. Om själva önskan
kunde sägas att den är en önskan för de få, att
vara ”någon ingen” är de utvaldas, de mycket
medvetnas konst. Yngve Blomberg är en
mycket blek, i många avseenden en ”svag”
människa men har åtminstone i sin fruktansvärda
medvetenhet sin absurda styrka. Egentligen
borde han inse att han genom att stjäla
mordet på Majgret från den råa och visserligen
sluga men i medvetenhetens raffinemanger
oändligt obevandrade Ruben i själva verket
fäller en dödsdom. Ruben, som vill leva,
deltaga, och är hänsynslöst besatt av sitt
primitiva jag, har ingen möjlighet att undkomma.
Han springer länge i sitt ekorrhjul med många
förhoppningar och vilda planer innan han
äntligen inser hur sinnrik konstruktionen är.
Skildringen av processerna i Rubens virriga
medvetande är något av det kusligaste i svensk
litteratur med kusligheten underligt blixtlixt
genomlyst av bländande vitt och bedövande
rött sken av isigt ödeshån och köttig komik.
I Rubens knotiga, än veliga (eller rörande),
än dumfräcka inre monologer firar Arnérs
stilkonst en orgie i säkerhet, hans fantasi och
inlevelseförmåga en häpnadsväckande triumf.
Bara skildringen av Ruben räcker att göra
”Han — Hon — Ingen” till en oförglömlig
bok. Det finns också ett mindre lyckligt
genomfört porträtt i romanen: Irene är en arnér-
kvinna med så förenklat skarpa och tunna
konturer att man frågar sig om Yngves
äkten-skapshistoria verkligen är så oumbärlig i
berättelsens redan så enormt intrikata
motivvävnad. Man kunde för analytiska lekar skärskåda
denna lysande bok från de mest skiftande
synvinklar —- anmälarens försök får gärna
betraktas som godtyckligt. Av vikt är endast att
inskärpa att romanen är en överdådig
prestation av en diktare, som är en av våra friaste,
farligaste, mest oroande. ”Han — Hon —
Ingen” är i mitt tycke Sivar Arnérs
spänstigaste verk, det livligaste och mest suggestiva.
(Och vem annan kunde ha berättat denna
historia utan att bryta nacken eller falla i en
pöl?)
Åke Janzon
LEVANDE PROBLEMATIK
Walter Ljungquist: Revolt i grönska.
Bonniers 1951. 15: 50.
Temat i Walter Ljungquists nya roman är
välbekant från hans äldre produktion:
förhållandet mellan upprorisk ungdom och mer eller
mindre misslyckad s. k. mognad. Också
iscensättningen är lätt att känna igen: en svensk
sommar fylld av insektsurr, tung hetta, glupskt
framträngande grönska och nattliga åskväder
med knivglimmande blixtar. Men de lyriska
stämningarna har en också för Ljungquists
förhållanden ovanlig charm, och de är säkert
avstämda mot problemdebatten. I motsats till
flera av sin upphovsmans tidigare böcker är
”Revolt i grönska” ingen tveksamt utförd
förlyftning utan en i stort sett tvångslös
sammansmältning av de skilda sidorna i hans konst.
Historien berättas av en medelålders
författare som heter Jerk och som tillsammans med
sin hustru Chic bebor ett kråkslott i Småland.
Huset knakar och ruttnar, trädgården
expanderar ohämmat, affärerna är så pass usla att
miljön lätt kunde få förfallssymboliskt värde.
Det får den inte: äktenskapet har klarat sig
utan svårare nerslitning och man hankar sig
fram med huslig lycka, begränsade anspråk
och praktiskt bistånd av ett något osannolikt
faktotum som kallas Sjörövarn. Man spänner
sig inte; Jerks övertygelse är att ”det går illa
för den som släpper sitt mänskliga ansvar och
låter bankrutterade opersonliga principer ta
hand om det”. Det är en bra övertygelse, en
övertygelse att leva på. Men den visar sig
698
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
