Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Arnold Ljungdal: Myter. Dikter - Ödeland - Narkissos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MYTER
tårlös Niobe med ögon av sten
som stum, med förseglade läppar
fåfängt ropar till hämndlysten gud
sin bön om förbarmande. Bryt hennes tungas bann!
Låt skriket som stängts i sammansnörd strupe
spränga sitt hölje: låt marmom brista!
Låt minnets skuggor stå upp och vittna
om brott som osonat multnat och gömts
under sandens glömska: skuld och oinlöst krav.
Narkissos
1
Ej som du tror i kärlek till sig själv
söker min blick bak tidens brutna ström
sin spegelbild: så granskar endast hatet,
närgånget, hårt, sin oväns ansikte
och letar girigt i hans tomma drag
efter vart märke åren ristat in
av slapp och feg förnedring. Utan misskund
räknar jag pannans rynkor, munnens veck–––––
Min fiende, min boja: du är jag,
och inbränd här, i masken, bor min sanning,
lag intill lag och årsring intill årsring,
sen dunkel barndom när med näsan tryckt
mot kvällsblank ruta jag såg ut i mörkret
men mötte blott min egen bild till svar
på vilsen undran över livets gåta.
Lutad som fånge över mitt förflutna
manar jag fram ur djupet skugglikt arv:
de döda årens vittnesbörd om skam
och sviken tillit: verkets glömda löfte:
otyglad lidelse och djuriskt rus —
allt, allt som stämplats med mitt ursprungs stämpel!
Jag löser det ur mytens lögn och vet:
sig själv kan ingen älska. Ej sin gärning.
Och ej sin dröm: ej hjärtats unkna brygd
av grumlig åtrå, nöd och sinad lust.
743
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
