Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Arnold Ljungdal: Myter. Dikter - Narkissos - En beowulffantasi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARNOLD LJUNGDAL
2
Nej, ingenting av mitt var värt bestånd.
Men kanske bor bak denna bild en annan,
dold för min längtan: ande, godhet, eld!
Det vet jag inte och skall aldrig skymta
dess drag i djupet av förgiftad spegel.
Ty det hos oss som ägde sinnets renhet,
det stannar inte kvar men lämnar oss: det går
tvärs genom jagets stängsel ut
i människornas värld att söka där
osäker tillflykt: hand och blick och sköte.
Att älska är att skiljas från sig själv:
att böjas samman, formas till gemenskap
och vakna stympad upp till dubbel saknad.
I dödsmärkt väntan, ensam, utsträckt så
på plågans klippbädd ropar jag ditt namn,
Eko och skugga, i vars famn Narkissos,
till tidlös skönhet åldrad, utan skuld,
en dag skall sjunka, vigd till minnets ungdom!
En beowulffantasi
Hur sällsamt minne — och ändå hur välbekant!
Att löst ur dagens och plågans grepp
få sjunka i drömmens svindel: att fången
av okända strömdrags sugande vindar
föras mot väntande djup för att sömngångarlikt,
längs algers snårskog, treva sig fram
till blodbemängt ursprung: att yrvaket fumlig
med lyftad klinga avskära strängen som band
vår gärning till brottets
skuld: och till sist, befriad,
ombrusad av havsvind och måsars rop,
ur nattens slocknade syner stiga bländad:
en stormdriven främling på födelsens kust.
744
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
