Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Arnold Ljungdal: Myter. Dikter - Lemminkäinens hemfärd - Paradiso terrestre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MYTER
Lemminkäinens hemfärd
Ingen hunger fräter ditt sinne som skammen.
Ingen pil finner vägen till hjärtat som sorgen.
Ingen väpnare följer dig så troget som saknaden.
Landsflykt, förnedring, onda dagar, allt har jag prövat:
irrat bland klyftor, snärjts i skogssnåren, vadat
genom åarnas strömdrag och virvlar där uttern dyker.
Nu är morgon och tid för uppbrott. Jag vaknar
blodig, mörbultad, öm av famntag och slagsmål,
spottar ut en framtand och ropar på mina kumpaner:
Kom Avund, Bitterhet, Illvilja, Vrede, Förakt,
kom bakslugt Överfall — hela mitt vackra följe!
Besvikelse, Klenmod, Väntan som gäckats, Åtrå:
åt er alla ger min sej dkonst namn och gestalt,
som tappra ryttare låt oss springa i sadeln!
Med övermodigt skrål skall vi fylla vår hemfärd.
Ingen i byn skall le åt vår vilda ritt!
Paradiso terrestre
Dante: Purgatorio 28—33
Efter infernovandringens mardröm
och den mödosamma klättringen
uppför reningens berg
skall du hejda dig här, på morgonens tröskel,
och med nytvagna ögon
se ut över nytvagen jord.
En stund av vila, av uppskov, frist,
förnimma det verkligas trygga närhet:
kyla såriga fötter i sval dagg
och luta din panna, skuldfri, förlöst,
mot klippans skrovliga kant.
En stund av vila. . . tills hjärtat nått frid
och gammal lågas aldrig slocknade eld
sveper dig åter i kärlekens bränning
för att på salig svindel
störta dig brinnande
i handlöst fall mot vikande rymder:
kristallhimlens blå extas!
2 BLM 1951 X
745
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
