Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Fritiof Nilsson Piraten: Vänner emellan. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRITIOF NILSSON PIRATEN
VÄNNER EMELLAN
Sex distansminuter rättvisande SSO från
angöringsbojen till Östra leden ligger Blå
Gaddar där fyrmästare Biberg härskar över sin
fyr och över allt folk och fä på skäret. Folket
är två fyrvaktare med hustrur och barn. Hustru
Biberg, ofta kallad käring och oftare
käring-djävel, räknas här inte till folket enär
fyrmästaren då inte kunde kallas dess härskare.
Fäna utgöres av en katt, baggen Artur och
tre eller fyra får. Därtill kommer lammen om
vårarna. Fyrmästaren säljer ungvärarna till
slakt men av gimmerlammen lägger han på
efter hand som tackorna stämplas ut och så
hålles stammen vid makt fast individerna växlar.
Blott Artur är och förblir genom åren. Han
är ett praktexemplar till bagge och
fyrmästarens ögonsten och han har, för en bagge,
många och sällsamma förtjänster som
fyrmästaren är tämligen ensam att se och förstå.
Artur är nästan som en människa! säger han.
Stackars djur! säger skeppshandlare Bixen då.
Men fyrmästaren ler överseende och
framhåller att Artur förstår allt vad han,
fyrmästaren, säger.
— Har du sagt honom att han har horn?
undrar skeppshandlarn giftigt. Varpå de två
skrattar gott tillsamman.
Titt och tätt ser man fyrmästarens snipa
förtöjd vid Bixens brygga och då vet man vem
som är i stan och i vad ärende tror man sig
också veta. Som oftast. Ty fyrmästaren är svår
fruntimmerskarl och gör fler stadsresor än
käringen hans anser av nöden. Men fråga och
klaga må hon som hon vill, han liknar
oskulden själv och gör reda och räkning för sitt
resande in i minsta detalj, mest sky lies det
hans mångfaldiga ärenden till skeppshandeln.
Aldrig är han i staden utan att hälsa på hos
Bixens, så långt är det sant. Och Bixen
återgäldar med besök på Gaddarna dit han styr sin
motorbåt när gott väder och tillfälle yppar
sig, mest blir det sommartiden och på
söndagarna. Nytta förenas med nöje: han bjuder
kunder och vänner med, kallar resan
affärs-resa och för den på konto representation.
Riklig förning har stuvats ombord och så blir det
knytkalas hos fyrmästarens där inte ens
käringen ser snett på Bixen och hans vänner.
För denne har en förunderlig hand med henne.
Inte bara det att han sticker henne ett
halvkilo kaffe och några valda konservburkar,
viktigare än detta är den förtroliga pratstund
som han alltid inleder med. Han har ett sätt
att lyssna på hennes lamentationer och att
lägga huvudet på sned och skaka på huvudet
och hålla med på att fyrmästaren har sina fel
och svagheter. Men när hon kommer till
huvudsaken eller mannens äktenskapliga trohet
och sätter den i fråga, då blir Bixen som en
klippa och hans ord låter edsvurna när han
säger att mycket vet han inte men ett vet han
och ett kan han garantera och det är
fyrmästarens karaktär. Och så har käringen hört det
hon helst vill höra och så kör hon manfolket
ur huset för att få rusta i fred. De går
rundtur på skäret. Artur föres fram i frihet.
Fyrmästaren visar och prisar, man tvingas se
dj uret med hans ögon och beundra den mörka,
nobelt krökta näsan och hornen som ligger
som snäckor till huvudet. Och Artur gör
konster. Helst lockas någon klia honom i pannan, då
blir det cirkus. De strövar över hällar och
snaggad gräsmark, sparkande på gulfibblor
och plockande var sin strandnejlika för
knapphålet. Man stiger ner till grottan vid västra
revet och hör Gaddamannen mullra och sucka
746
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
