Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Fritiof Nilsson Piraten: Vänner emellan. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄNNER EMELLAN
när dyningen går in och ut. Man klättrar upp
i fyren, synar mekanismen och de blanka
linserna, tittar på utsikten och riktar långkikaren
mot stadskyrkan och ser vad klockan är. Snart
kallar käringen till bords och hon skiner av god
vilja och sneglar inte på flaskan när
fyrmästaren slår upp supen.
Det låter otroligt att en gammal bock kan
fästa sej vid en bagge. Men alltid smakar det
ull förstås! Detta har Bixen hörts yttra,
därmed fint anspelande både på fyrmästarens
vidlyftighet och på hans kända svaghet för Artur.
Men skeppshandlarn är en fylltratt och har
näsa som en babordslanterna och där ger
Biberg igen. Så den gång Bixen föll i sjön och
var så nära drunknad att det rann brackvatten
ur honom en halvtimme efter det man fått
honom på det torra igen. — Skadar inte, lät
fyrmästaren då, att han för en gång fick
smaka hur vatten smakar! — Men prata hur
de vill så vet man att de inte säger mer om
varandra än de säger till varandra. För de är
gamla vänner och sådan är deras vänskap att
de kan säga varandra sanningen rätt i ansiktet
och i ordalag som inte alltid är höviska. Det
är tonen det kommer an på och hj ärtesträngen
håller stämningen hos dem bägge. De har
sinne för humor (om man får tro deras egna
ord) och vet konsten att skratta åt sig själva.
Från ord är det dock gent till gärning och de
börjar öva practical jokes och ställer ut varann
till andras åtlöj e. De skyr inte att spänna kyrka
på öppet torg, bildligt talat. Det ena rappet
ger det andra, hämnden bör överträffa det
hämnade och deras tilltag blir alltmer vågade.
Men skämt får skämt tåla, i dag mig och i
morgon dig.
En sommarsöndag är Bixen med några
vänner ute på Blå Gaddar. Smörgåsbordet är
dukat i salen denna vackra kväll och man superar
på verandan där luften strömmar genom öppna
fönster och sikten är fri över havet.
Fyrmästaren går in till smörgåsbordet att fylla på sin
tallrik. Bixen blinkar åt de andra och tömmer
varsamt en halv öl på hans stol, sitsen är
lagom urholkad och fylles nästan till randen.
Fyrmästaren intar sin plats på nytt. Han
tycker målron har sackat, gästerna sitter tysta
och varken knivar eller gafflar röres. — Hugg
för er, gubbar! manar han och går före med
en skiva njure. Men de tittar i mjugg på
honom. Och plötsligt syns han hejda gaffeln på
halva vägen till mun och hans stora, godlynta
ansikte stannar i ett fånigt drag medan ögonen
står tomma av introspektion. Han har
sällsamma förnimmelser. Är han barn på nytt eller
lever hans nederdel ett eget liv? En känsla
som av annalkande under eller jungfrualstring
smyger sig milt värmande på honom. Men så
kyler vätan igenom och han far upp med en
förbannelse och känner sig där bak. — Vänta
du bara! ropar han och hötter åt Bixen.
Skrattet bryter löst och själv skrattar han högst av
alla och släpper ingen till lovart om sig.
Käringen lockas ut av oväsendet, nyper i det
blöta uniformsklädet och ler tvunget.
Kvällen är lyckad och det blir sent innan
fyrmästaren vinkar av sina gäster från
bryggan. Han blir stående där nere och hör deras
glada skratt rulla över vattnet tills det inte hörs
längre och Blå Gaddar ligger tyst som ett öde
skär. Först då går han långsamt opp till sitt.
Och så ska fyrmästarens till sängs och genast
blir det mindre roligt. Han har sin bästa
uniform på sig och det framgår att han suttit i
exportöl och att byxorna har färgat av sig. Men
på skinnet visar sig färgen tvättäkta nog och
han går blå i stussen veckan ut, allt enligt
käringens gliriga vittnesbörd. Själv aktar han
skönhetsfelet för ringa och är för resten inte
den som speglar sig på hemliga ställen. Värre
är att byxorna får skickas till Salanders i Lund
och det kostar både frakt och färgarlön. —
Strunt i det! säger fyrmästaren flott. Men
käringen räknar och lägger ihop och har
summan som tillhygge när han knusslar med
hus-hållspengar därnäst.
Bixen väntar motdrag och är på sin vakt
men fyrmästaren söver hans vaksamhet genom
att låta det gå en rundlig tid innan han slår
igen.
747
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
