Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Fritiof Nilsson Piraten: Vänner emellan. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRITIOF NILSSON PIRATEN
Det är november. Biberg hälsar på hos
Bixens, frun är i köket och gubbarna dricker
kaffegök på kontoret. Det blir stängningsdags
i boden och Bixen går ut och räknar till sig
dagskassan. Då smyger fyrmästaren in i
sängkammaren och gnider in hårborsten med
skosmörja. Men när Bixen kommer tillbaka från
boden sitter hans vän på sin plats i
kontors-soffan och röker som om ingenting hänt.
Emellertid får han plötslig brådska med hemfärden,
tar adjö och önskar allt gott med en viss
sal-velse som dock går värdfolket förbi.
Nu vill olyckan att fru Bixen skall på
födelsekalas dagen därpå och därför är hon
uppe i ottan och tvättar håret. Sedan torkar
hon det, sedan reder hon det med kam, sedan
borstar hon det. Fru Bixen är en parant dam
och hon vet det. Med ett svart sidenband
hängande från mungipan ser hon med välbehag
på sin spegelbild, på sin klara hy och det
präktiga, röda håret som hon med kraftiga tag
slätar neråt ryggen. Bixen rakar sig, knäande
framför kaminen där rakspegeln står obekvämt
lågt. Det går inte lång stund, så skriker hon
gällt:
— Va har du gjort me borsten?
-— Jag!? protesterar Bixen.
Men hans reaktion låter likgiltig, såsom
framfödd av en gäspning. Saken är bara den
att han just rakar ena munvinkeln. Hon dolkar
honom i ryggen med en blick som kommer
honom att genast lägga kniven. Hon sträcker
fram hårborsten och hon visar sina svarta
fingrar, luktar sedan på dem.
— Det är skosmörja! säger hon och hennes
ögon är fruktansvärda, anklagande.
— Det är den förbannade Biberg! säger
han.
Och nu först blir han varse hur hon ser ut:
den röda kalufsen är svartstrimmig, liksom
tigrerad. Hans min gör henne vild:
— Står du och skrattar också!
Bixen sätter löjet i vrångstrupen och får
höra våd hans vettlöshet är värd. Sedan blir
det fyrmästarens tur och vad hon säger om
honom skall i anständighetens namn inte
åter
ges här. Bixen faller in och söker bättra sin
egen ställning med några valda förbannelser
över vännen. Han får en skarp tillsägelse att
strax värma såpvatten i stora kastrullen.
Men Biberg har gagnat Harlem Extra
Black-ing och såpvatten visar sig overksamt. Man
griper till smör i stället, det tar bort tj ärfläckar
till och med. Skeppshandeln för bara
hård-saltat smör och Bixen måste på stan efter
färskvara. Så gnider fru Bixen håret med
prima bordssmör och skållar det sedan i tre
vatten. Resultatet blir gott och ont:
strimmorna är borta, svärtan upplöst, men håret
är blackt och avglansat som repat drev. Fru
Bixen får ett hysteriskt anfall, lägger sig
mellan lakan och skickar avbud till kalaset. Efter
en olustig dag går Bixen på krog, kommer full
hem på morgonkröken och krossar en
kristallvas vid sitt försök att smyga ljudlöst i säng.
Där gick sista lysningspresenten i huset och
skrällen föres på Bibergs skuldkonto.
Fru Bixen kokar kvittenbalsam för sitt hår
och med daglig behandling tar det ändå veckor
innan det återfår sin lyster.
Så snart fyrmästaren får veta missödet
kommer han ångerfull och urskuldar sig. Han går
inte hem till Bixens, så dumdristig är han inte,
utan ringer och stämmer Bixen till möte ute
i stan.
— Allt ursäktat! säger Bixen genast.
Det behövs inga ord för hans del, han har
från början insett att det var olycka och inte
ond vilja att skämtet gick ut över hustrun.
Men käringar skiljer inte på våda och
vållande !
— Du kan inte tro vilket helvete jag har
därhemma! säger han.
Jo, se det är fyrmästaren den förste att
förstå.
— Låt oss sluta fred för gott! föreslår han
Bixen. Annars går vi bara längre och längre
och ingen vet var de slutar.
Jojo! tänker Bixen. Den ropar gärna kvitt
som har tagit hem sista potten! Och han säger
varken ja eller nej till vännens förslag. I
stället säger han, när de tar farväl:
74.8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
