Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Fritiof Nilsson Piraten: Vänner emellan. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄNNER EMELLAN
— Det är inte värt du kommer hem till
mej! Inte på lite ännu åtminstone. Hon får ha
tid att lugna sej.
— Jag är väl klok! svarar Biberg.
Och sen hörs fyrmästaren inte av förrän till
jul då han oväntat uppvaktar fru Bixen med
en vacker sängmatta av sälskinn. På själva
julafton kommer mattan som postpaket. Hon tar
emot julklappen men visar sitt rätta sinnelag
genom att skicka tackbrevet till fru Biberg som
inte haft en aning om mannens frikostighet mot
en annan kvinna. Sälskinn är segt, det erfar
fyrmästaren som får äta opp mattan många
gånger om. Ett ofint tack för gåva var det och
ett fult streck, det anser till och med Bixen fast
han behåller åsikten för sig själv. Och nu kan
udda vara jämnt, tycker han. Men tycka vad
han vill så får han inte fred i huset för hustrun,
hon har varken glömt eller förlåtit skosvärtan
i sitt röda hår. Bittida och sent traggar hon:
om han är något till karl, så ger han Biberg
sju för tu för gammal ost! Hennes ständiga
gnat äter som en klåda på Bixen, han vingsar
sig under plågan och önskar frid till varj e pris.
På våren sjuknar ene fyrvaktaren på Blå
Gaddar och kommer till lasarettet där doktorn
konstaterar magsår och föreskriver tre veckors
liggkur och en månads vila därtill.
Fyrmästaren råkar i förlägenhet för en vikarie, det är
ont om folk. Han ringer till Bixen.
— Tag Ollander! råder denne.
— Han äter så förbannat! invänder
fyrmästaren.
— Det är sant, medger Bixen. Han är grov
i maten men bara han får bukfyllnad så frågar
han inte stort efter vad han äter. Får han ett
par kappar potatis med sej, så är skaffningen
ordnad för hans del. Jag kan tala med honom,
om du vill!
Det vill fyrmästaren gärna sedan nu råd
funnits för Ollanders lekamliga försörjning.
Och nu måste man veta vem Ollander är.
Enklast beskrives han som alltialloman för
hamnkvarteren, han är villig till allt och kan
det mesta: är var mans budare om ärendet
skrives på lapp; rullar fat och bär bördor,
gräver trädgårdsland, rensar brunnar, mokar
hemlighus, målar flaggstänger, tjärar tak;
allsidigt händig fuskar han i många hantverk
utan att vara utlärd i något: river madrasser
och lappar presenningar och är inte oäven med
grovsnickeri; och särskilt är han road av slakt,
i november sticker han grisar och styckar
fläsk; på sjön är han inte heller bortkommen
och går i semestertiden som extra båtkarl med
lotsarna.
Ollander har händernas intelligens men är
klent rustad på huvudets vägnar. Bixen brukar
träffande säga om honom: Han är lite
enfaldig. Han tror vad man säjer till honom!
Bixen vidtalar Ollander och denne är strax
klar att vikariera ute hos fyrmästaren. Gott
och väl. Men nu far en ond ande i Bixen och
han säger till Ollander:
— Du vet ju att fyrmästaren har en bagge
därute på Blå Gaddar! Och nu är det så, ser
du, att baggen börjar bli för gammal och han
vill ha den slaktad. Den ska slaktas, det är
tvång. Biberg vill bara inte ha reda på när
det händer, inte ett ord vill han höra förrän
det hela är överståndet. Man kan gott förstå
Biberg för den delen, för han har haft baggen
så länge så han har fäst sej vid den. Den har
blitt mer som en hund eller ett barn än som ett
vanligt kreatur! Alltså och emedan: så fort du
kommer åt och ingen märker det, så sticker
du baggen och drar skinnet av den! Men inte
ett ord till Biberg, förstår du!
Med denna hemliga instruktion och en säck
potatis dessutom inskeppas Ollander för Blå
Gaddar. Slaktkniven har han också med sig.
Efter en vecka talar Bixen i telefon med
fyrmästaren och undrar hur Ollander reder sig.
— Det går bra, säger Biberg. Men lit
barnslig är han i alla fall, han är leksen som
en glytt! Så snart han inte har annat göra, så
springer han ikapp med Artur. Men Artur är
för kvick för honom.
Bixen höljer över sin spänning med några
fraser: Vi vet ju hur Ollander är! Men där
749
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
