Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Fritiof Nilsson Piraten: Vänner emellan. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRITIOF NILSSON PIRATEN
är inget ont i honom. — De skrattar åt
Ollan-ders enfald och säger adjö till varandra.
Bixen räknar dagarna och gonar sig i
skadeglad förväntan men ute på Blå Gaddar går den
hemska leken vidare. Tills fyrmästaren en dag
går en tur på skäret och Ollander dyker opp
ur en skreva och kommer emot honom.
Ollander är klädd i sitt slitna, blekblå överhal, han
böjer sig ner och stryker av en lång kniv på
grässvären. Han rätar på sig och ser strålande
på fyrmästaren.
— Nu är det gjort, Biberg! säger han.
— Gjort! Vad då? undrar den andre.
Då visar Ollander vad han har i vänstra
handen, det är baggens blodiga mansäck.
— Den kan garvas till en tobakspung,
förklarar han belåtet. Och bli liksom till ett minne
efter Artur!
Fyrmästaren är först stum och förlamad,
tankarna står stilla, hans sinnen vägrar göra
tjänst. Men så öppnas hans ögon och i
klippskrevan bakom Ollander ser han ångande
inälvor och en blodig skinnpäls. Han fattar det
ofattliga och får mord i blicken. Ollander
för-skräckes av hans åsyn, börjar stamma: De va
Bixen som sa — •
Där ligger ett gistnat båtbord i gräset,
Biberg nappar det och går slaktaren på livet.
— Satan! skriker han. Nu ska du döden dö
du också!
Ollander kastar från sig kniv och baggtask
och springer mot bryggan, fyrmästaren efter
honom med båtbordet i högsta hugg. Ollander
är den vigare och har något försprång, han
når bryggan och hoppar i en eka. Som han
kastar loss fånglinan träffas han i huvudet av
ett slag som fäller honom över tofterna.
Emellertid får han ut årorna, sätter av och lyckas
undkomma. Länge hör han fyrmästarens
förbannelser över vattnet.
Mot kvällen kommer Ollander roende till
staden och går från kajen direkt till
skepps-handeln. Han är sjöblöt in på skinnet och ser
eländig ut, håret är hoptovat av levrat blod.
Bixen anar ont. Ollander talar först om
förlorade ägodelar och brister i gråt vid tanken
på kniv och söndagsrock som han lämnat
efter sig på Blå Gaddar. Småningom kommer
han till det för Bixen väsentliga och redogör
i brutna satser för sin upplevelse med Biberg.
Skräcken sitter kvar i ögonen på honom.
Fru Bixen skall kanske applådera men Bixen
kommer inte att vinna den frid han sökt. Han
känner att han är en mördare.
Fyrmästaren förtöjer inte längre vid Bixens
brygga och skeppshandlarn vänder inte stäven
mot Blå Gaddar när han gör söndagsutflykt
med motorbåten. Om kvällarna går Bixen
ibland på hamnpiren och ser utåt Gaddarna
och tycker sig se en hotfull glimt i fyrens öga.
Han vänder hem och låser sin dörr med dubbla
lås. Han vet att Biberg hatar honom. Och en
fyrmästare har tid att hata.
750
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
