Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Martin Melander: Att vara barn. En studie i Ivy Compton-Bumetts författarskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MARTIN MELANDER
ATT VARA BARN
En studie i Ivy Compton-Burnetts författarskap
Vid en jämförelse mellan det gångna
fyrtitalet här i Sverige och i England finner man,
att den engelska litteraturen icke har några
motsvarigheter till våra 40-talister. Den allt
bestämmande faktorn under dekaden var för
Englands vidkommande naturligtvis kriget, som
grep in på alla områden, och verkningarna på
litteraturens domäner blev helt annorlunda än
i den väpnade neutralitetens Sverige. Det är
rimligt, men det hade å andra sidan inte varit
helt orimligt att vänta sig några drag i örikets
modernaste diktning närbesläktade med vår
”skola”. Egentligen kan perioden
karakteriseras av en viss stagnation, vars orsaker det här
inte finns anledning eller plats att gå in på,
och den engelska kritiken kommer då och då
med berättigade suckar över den relativa
bristen på nytt blod inom både lyriken och prosan,
även om nya betydande namn ingalunda
saknas. Där finns t. ex. W. Sansom, P. H. Newby
och Dylan Thomas, medan krigsperioden både
födde och utsläckte stora löften som Alun
Lewis, Denton Welch och kanske framför allt
Sidney Keyes. Periodens förhärskande drag
är i stället en renässans för äldre författare,
exempelvis Anthony Trollope.
Krigsförhållan-dena medförde på hemmafronten en oerhört
stegrad läshunger hos en ständigt ökande
publik, vars legitima escapism tog sig uttryck
i en stark efterfrågan på klassikerna. För
övrigt domineras årtiondet av de författare, som
redan före det ominösa årtalet 1939 nått en
ansedd ställning, såsom Elizabeth Bowen, som
ur den egenartade krigsatmosfären utvann nya
subtila nyanser för sin stämningsskapande
konst.
Upp- och omvärdering av klassikerna och
befästande av mellangenerationens redan
vunna positioner var alltså i stort sett facit
av Englands fyrtital, och huruvida nya
signaler är hissade är det ytterst vanskligt att
yttra sig om. Att den litteraturpublika
högfloden sedan en tid sjunker tillbaka tyder vissa
tecken på — The Penguin New Writing, som
gick ut i massupplagor, upphörde i fj ol i
och med nummer 40, och Cyril Connolly
förtvivlade som bekant om situationen och lade
sin Horizon på hyllan för två år sedan,
i känslan av att en tillräcklig elitpublik inte
längre fanns.
Pessimisterna bör emellertid kunna tröstas
något av det faktum, att Ivy Compton-Burnett
under de senaste åren börjat utkomma i
billig-hetsupplagor. Det kan nog tolkas som ett bevis
på en senkommen men ändå överraskande
allmänuppskattning av en erkänt ”svår”
författare. Den sextiofemåriga damens originella
dialogromaner, som i två årtionden varit kända
endast för en rätt snäv krets, blir nu allt
allmännare lästa och diskuterade, vilket är ett
av de intressantare dragen i Englands litterära
ansikte i dag. Det skall också bli av
stort intresse att avläsa den svenska
litteraturpublikens reaktioner, när hennes
roman ”Manservant and Maidservant” nu
kommit ut i svensk översättning.1 Hennes
nyvunna uppskattning beror inte på att hon
skulle erbjuda en lugnande tillflyktsort för
escapister, därtill är hennes värld alltför
bister, trots den gnistrande ironin och den
1 Tjänare och tjänarinna. Översättning av Torsten
Blomkvist. Bonniers 1951. 15: 50.
757
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
