Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
åt, och där man får en massa irrelevant men
ytterst roande miljöskildring på köpet. I den
här boken hör till miljön dels en svampexpert,
vilket i England inte alls är samma hedervärda
yrke som i Sverige utan något ytterst suspekt
och excentriskt, dels rätt mycket metafysiska
och moraliska diskussioner av ovan antydd
art. (Naturvetenskapsmannen med
pseudonymen Robert Eustace har inte bidragit med
mer än en del av det rent faktiska stoffet kring
bleka flugsvampar och racemiskt muscarin.)
Dessutom finns där en kärlekshistoria av
ganska dystert slag, en illustration till Dorothy
Sayers’ uppfattning av den fria sexualmoralen
som ett utslag av barnsligt önsketänkande.
Inte bara i den här detektivromanen utan i
nästan varenda en som hon skrivit, tangerar
hon kristna idéer och traditioner, påpekar
Sven Silén mycket riktigt i sin inledning till
”Tro eller kaos?” Intrigen i en hel del av
dem, framför allt i ”Oskuld och arsenik”,
bygger i själva verket på den intelligenta och
akademiska prästdotterns reaktioner inför
andan i Londons bohemiska och intellektuella
kotterier på 1920-talet, i allmänhet ytterst sura
reaktioner. Slarv, vare sig i klädedräkt,
sexualliv, versfötter eller argumentering, är henne
något ytterligt motbjudande, och mot slarvigt
och illa informerat tänkande är de flesta av
hennes essayer i ”Tro eller kaos?” riktade.
De är inte precis apologier för den kristna
tron; hon går inte själv in på argumenten för
och emot den. Hon nöjer sig med att kraftigt
framhålla vad den kristna tron verkligen säger
och innehåller, i motsats till de vanställningar
av den som både fromma och hedningar tävlar
om att producera. När man läst hennes
avdammade framställning av dogmerna om
inkarnationen och frälsningen, börjar det bli mycket
lättare att fatta hur torgmadamer och
sko-flickare i 300-talets romerska imperium kunde
passionerat diskutera treenighetens subtilare
nyanser, som numera inte ens teologie
kandidater tycks kunna uppbringa någon verklig
inlevelse i. Dogmerna har verkligen en intensiv
betydelse för det dagliga livets trivialaste och
svåraste problem, och Dorothy Sayers visar
en berömvärd brist på tålamod med dem som
tror att kristen moral har någonting annat
att grunda sig på än s. k. benhårda dogmer.
Vad kristen moral som sådan har att säga,
beskriver hon också i ordalag som är
hälsosamt chockerande åt olika håll, när hon talar
om ”de sex andra dödssynderna” och om den
kristna synen på arbetet. Det sista är ett
de
battinlägg som man ville önska blev upptaget
och infört i den svenska diskussionen om
arbetsmoral och fritidsproblem; det har en
hel del nytt att säga, och motsägas.
Dorothy Sayers skriver som en rutinerad
journalist i ordets bästa bemärkelse (själv har
hon ingen högaktning för journalister, men
hon har tydligen råkat ut för dåliga exemplar).
Hon skriver explosivt, paradoxalt,
stimulerande och vanligen mycket roligt. Det är
därför nödvändigt att understryka, att Daniel
Andreaes översättning tyvärr inte alltid gör
rättvisa åt henne, vanligen helt enkelt på grund
av att han inte gjort sig mödan att penetrera
hennes mening ordentligt. Man skulle få bock
i en studentskrivning, om man översatte ”a
piece of lingerie” (damunderkläder) med ”ett
stycke linne”; eller ”just worship” (i det
sammanhang där det står) med ”just precis dyrka”
i stället för ”bara dyrkan” (eller rättare,
andakt). Men ännu ledsammare är det när han
fullständigt missar poängen i den mening,
varmed Sayers sammanfattar hela grundtanken i
”Påskens triumf”, och skriver: ”De hade
väntat sig en lätt match, och de fick bevittna en
in i det sista oviss segerkamp”. Författarinnan
har skrivit, om lärjungarnas erfarenhet av
påskundret: ”They had expected a walk-over,
and they beheld a victory.” Nu vet varje
skinnknutte, att en walkover är inte alls en lätt
match, utan ingen match alls; lärjungarna
hade väntat sig en Messias som tack vare
övernaturliga krafter skaffade sig en
oemotståndlig yttre triumf, kastade ut romarna ur
Palestina och med legioner av änglar utan
ansträngning slog ner varje mänskligt
motstånd. Vad de i stället fick skåda var en seger,
dvs. det oerhört mycket mer ingripande
resultatet av en jämbördig kamp mellan
människosonen och döden.
Kerstin Anér
MARSKALKENS MINNEN
Gustaf Mannerheim: Minnen. I. Norstedts
1951. 30:—.
Hösten 1917, när tsarernas Ryssland bröts
sönder i revolutionens stormar, infann sig den
50-årige generallöjtnanten och kommendören
för sjätte ryska kavallerikåren, friherre Gustaf
Mannerheim, i Odessa, för att därifrån
planlägga sin hemresa till Finland. På ett party
hos en kvinnlig, engelsk Röda kors-delegat
791
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
