KOMMENTARER spela riktigt samma roll för de nya författarna som det gjort under trettitalet, bl. a. därför att modernisterna höll sig med egna experimenttidskrifter, har den aldrig råkat i något motsatsförhållande till de unga. Tvärtom har tidskriften gått i bräschen för den nya lyriken genom flitigt publicerande av dikter, genom diktanalyser och klarläggande diskussioner. Hur många själar som därigenom omvänts till förståelse för de nya stilmedlen må lämnas osagt men jag är förmäten nog att tro att tidningen med sin stora spridning även utanför specialisternas led verkligen utfört ett popu-lariseringsarbete på detta område. Glädjande är också att konstatera hur många sedermera välkända författare det är som debuterat i BLM, därtill i några fall stimulerade av inbjudningen till särskilda debutantnummer eller stipendier. Går man igenom registren för fyrtitalets BLM skall man finna att knappast någon av decenniets ledande författare saknas där. De tidskrifter är lätt räknade som genom stark personlighet och polemiskt genomfört program kunnat göra en verklig litteraturhistorisk insats. BLM hör i varje fall inte till dem, har heller inte kunnat göra det eftersom dess huvudsyfte varit att popularisera snarare än polemisera, att stödja hellre än störta. Men jag hoppas det inte låter som självförhävelse om jag säger att vi lyckats hålla oss aktuella inte bara genom att flyta fram på tidens våg utan genom att oavbrutet lyssna efter nya röster och nya signaler med uppriktig strävan att skilja det äkta från det oäkta, klangen från efterklangen. Georg Svensson BLM:s fyra omslag speglar i någon mån förändringarna i den typografiska smaken under tjugo år. Omslagstecknarna och användningsåren är från vänster: Lilly Åkerholm (1932—35), Torsten Schonberg (1936—40), Bror Zachrisson (1941—50) och Herbert Lindgren (1951—). 86