BAD0RTSB1BLI0TEK vanliga adress. Då hon sa den talade han om att han bott i den staden. Han frågade efter en del personer och när hon sa att hon kände igen några skvallrade de en smula om dem. Sen berättade han om staden sådan den såg ut innan hon var född, och flickan tyckte det var behagligt att lyssna till den äldre mannens röst. När han såg på klockan fann han att han borde ha stängt biblioteket för en kvart sen. Han slog igen fönstret bakom sig och när han började sätta böckerna som legat på skrivbordet in i hyllorna igen hjälpte hon till. Hon gick omkring med en trave böcker i famnen och satte in dem på sina platser, i bokstavsordning. När de var färdiga tog han sin hatt från hängaren och stod med fingret på strömbrytaren. — Ni tog väl boken? sa han. — Gud vad jag är dum, sa hon, rev stolen från bordet, klev upp med skorna på och tog ner den lilla gula boken, skrattande. — Jag kan ta den så länge — så den kommer härifrån, sa han och stoppade ner den i sin kavajficka åt henne. Pojken som hela tiden suttit på bänken vid torget, väntande, reste sig när han såg flickan i dörren och började gå henne till mötes, men då han såg ljuset i fönstret släckas och bibliotekarien komma ut på gatan hejdade han stegen och fick se den äldre mannen sluta upp vid hennes sida. Han stod så, utan att röra sig ur fläcken, och såg dem försvinna runt hörnet. Där han stod kände han av värmen kväljande. Vindpustarna som kom svagt var heta och lindrade inte, bara förtätade luften omkring honom. Då han strök håret ur pannan fick han handen blöt av svett. När mannen och flickan kom till huset där mannen bodde och han tackade för sällskapet gick pojken bort över torget, fortfarande utan att fatta. När bibliotekarien hittade den lilla gula boken i fickan och begynte läsa i den var flickan framme vid sommarvillan och började gå uppför stenplattorna. När pojken som tagit av sig rocken i den tunga kvällsvärmen gick ner mot hamnen och såg fyren blinka där ute stod flickan framför hans mamma och visste plötsligt inte hur hon skulle förklara att hon kom hem ensam. 99