TRE DIKTER Då hör de bristningarna i sina förtorkade sinnen De trevar med vrängda fingrar över de ödsliga kinderna Drömmer svårt om svalt vatten över läpparna kommet av djupt susande vår Döden bonden ocb de små insekterna håller under solens smörblomma ett gille Döden sitter leende vid faten Han slickar dem noga rena med mörk tunga Bonden står med blanka ögon och väger de tomma kärlen i händren Runt hans huvud svirrar de små insekterna berusade av sommar Då far döden lätt som en rök in i bonden Han rör sig som dimma genom hela hans kropp Dödbonden sviktar så glidande in under de blålysande granskuggorna 101