EISENSTEIN OCH SOVJETKONSTEN Sergej Eisenstein (1898—1948) mot slutet av sitt liv. Chaplin på väggen och ”Alice i underlandet” på natt-duksbordet. Bilden är liksom de övriga till denna artikel hämtad från Filmhistoriska samlingarna Tjugotalets unga Sovjet med sitt glupska och vitala experimenterande på det konstnärliga planet utvecklades så småningom till fyrtitalets stalinistiska imperium, den sociala heroismens moderland, i vilket partisekreteraren Sjdanov fastställde att det nu var färdigexperi-menterat. De kraftfält som bildas av Eisen-steins arbete i skuggan av den sovjetska kulturpolitiken ger de hittills klaraste riktlinjerna till en förståelse för Sovjets syn på konst — i trängre bemärkelse — och ytterst till några av den politiska maktkampens ideologiska brännpunkter. Man kan således — med en viss överdrift, som dock är mindre än man skulle kunna tro — hos Eisenstein och hans verk finna om inte nyckeln till så åtminstone en kompass för åtskilliga frågeställningar som är aktuella även för folk som aldrig går på bio. Kanske är just denna problemkomplexitet en förklaring till att det har skrivits så litet, förhållandevis, om denne man. När nu den svenske filmkritikern Bengt Idestam-Almquist, Stockholms-Tidning-ens Robin Hood, skrivit en biografi om Eisenstein med den karakteristiska underrubriken ”Ett konstnärsöde i Sovjet” så är det förvisso ett djärvt och beundransvärt steg, dömt att bli märkligt, fängslande och i väsentliga avseenden misslyckat. Att läsa boken — och att skriva om den — är att underkasta sig en ambivalent attityd. Glädjen över att finna väsentliga frågor behandlade på ett för det mesta intelligent och ofta utomordentligt stimulerande sätt blandas ofta med en besvikelse över författarens på sätt och vis naturliga otillräcklighet. Den första och därför fullständiga presentationens ära, som tillfaller pionjären, skuggas ju ofta av hans öde att bli framtidens syndabock, korrigerad av efterföljarnas perfektionism i de snävare perspektiven och specialiserade bearbetningarna. Ändå har Robin Hood haft ovanligt goda förutsättningar att skriva om Eisenstein. Även 149