WILLIAM FAULKNER VAR ALDRIG RÄDDA! Tal i en skola För länge sedan, innan någon av er var född, sade en vis fransman: ”Om ungdomen visste; om ålderdomen kunde.” Vi vet allesammans vad han menade: att när man är ung har man förmågan att göra vad som helst, men man vet inte vad man skall göra. När man sedan blivit gammal och erfarenheten och det man sett har lärt en svaren, då är man trött och rädd; man bryr sig inte om hur det går, man vill vara i fred så länge man själv är på den säkra sidan; man har inte längre vilja eller förmåga att sörja över andra orättvisor än över dem som drabbar en själv. Och därför har ni ungdomar, män och kvinnor, som sitter här i rummet i kväll och i tusentals andra likadana rum världen över i dag, därför har ni förmåga att ändra på världen, att för alltid befria den från krig och orättfärdighet och lidande om ni vet vad och hur ni skall göra. Och eftersom ni, om man får tro den gamle fransmannen, inte kan veta vad ni skall göra, eftersom ni är unga, så skulle var och en som står här med håret vitt kunna säga er det. Men i detta fall är han kanske inte så gammal och vis som hans vita hår ger sig ut för att påstå. Han kan inte heller servera er ett färdigt besked eller en plan att följa. Men han kan säga er detta, för att det är detta han tror: Vad som hotar oss i dag är fruktan. Inte atombomben, inte ens fruktan för den. Om bomben föll ner på Oxford i kväll skulle den inte kunna göra mer än döda oss, vilket ingenting skulle betyda, eftersom den då skulle ha berövat sig själv sitt enda övertag över oss: fruktan för den, det faktum att vi är rädda för den. Faran ligger inte där. Faran ligger hos de makter i världen i dag som försöker använda sig av människans fruktan för att beröva henne hennes individualitet, hennes själ, försöker att med fruktan och mutor förvandla henne till en massa utan tankar — ger henne gratis föda som hon inte själv förtjänat, lättfångna och värdelösa pengar som hon inte själv arbetat för — ideologier och ekonomiska eller politiska system, kommunistiska eller socialistiska eller demokratiska, vad de nu vill kalla sig, tyrannerna och politikerna, amerikanska eller europeiska eller asiatiska, vad de nu kallar sig, som skulle vilja förvandla mänskligheten till en enda lydig massa för att själva få makt och än mera makt eller därför att de själva är villrådiga och rädda, rädda för eller utan gåvan att tro på människans förmåga till mod och uthärdande och offer. Det är detta vi måste stå emot om vi skall ändra världen så att den ger människor fred och trygghet. Det gäller inte männen i massan som kan och vill rädda människan. Det gäller människan själv, skapad till Guds avbild så att hon skall ha förmåga och vilja att skilja mellan ont och gott och på så sätt kunna frälsas därför att hon är värd att frälsas; — människan, individen, män och kvinnor som vägrar att alltid låta sig lockas eller skrämmas eller mutas att ge upp, inte bara rätten utan skyldigheten att skilja mellan rätt och orätt, mod och feghet, uppoffring och snikenhet, medlidande och egennytta, som alltid kommer att tro — inte bara på människans rätt att gå fri från orättfärdighet och rovlystnad och svek, utan också på hennes ansvar och skyldighet att 165