CARL MAGNUS von SETH TRE DIKTER Vilar i din hand Gick solens väg och såg dig bära pojken — mor över land som vilar i din hand. En gång du var i tvivelsmål om våga bära konsekvenser och leva i din pojkes ljus och aldrig vara skuggan, gå fram mot dagarna och lyfta dem som korgar flätade av sol med sommarns frukter rågade, eller om bättre regla dina dörrar och tända ljus och viska sagor åt din son: berätta om hur råttan gnager alltid närmre döden, berätta om hur svansen är en löjlig gest åt livet, förtälja om den skräck om finns i alla ögon, förklara varför ögonen ska fyllas sist med blommor och växa över fälten där snart skördens blanka knivar går fram i takt med männens rop i tunga grå kolonner; i denna cirkel stirrar jag och värjer mig för svindel. Du vet det inte än och jag som känner trycket över pannan ber dig att gå på solens väg som skulle inget hända. Hans lockar fladdrar och du tror på kraften av din hand. 191