CARL MAGNUS von SETH Hänt i natt Vi förde en vän till graven kallorna lyste kring gropen de redan utlagda kransarna fallande handbuketter vår sons en grabbnäve stor studsade mjukt mot locket ”Herren ska uppväcka dig på den yttersta dagen” Blomhöljd ses kistan i djupet först i morgon skottas graven igen i natt finns en strimma stjärnljus en fyrkant rätt upp mot himlen och medan vi andra sover går du redan i natt under stjärnorna En ren linneduk Att ha en ren linneduk beredd för sig mitt i all sörjan. Se den för sig som en vimpel och tro sina ögons och dukens styrka. Veta att den aldrig brister bara fläkas upp i toppen och ha den torr och sval när pannan känner hettans svindling. Att sträcka sig och veta vad man fruktar: aldrig nå den men famla mot den som om detta vore all dess mening. 192