JOHN HAYWARD BREV FRÅN LONDON Det engelska ordet ”mystery” användes en gång i tiden för att beteckna ett yrke eller ett hantverk. Beteckningen hade uppstått genom en etymologisk begreppsförvirring och gick senare ur bruk, och om den numera alls används i denna bemärkelse, är det endast som en roande arkaism som vill antyda att utövandet av varje yrke inrymmer speciella hemligheter eller dunkla färdigheter. Ju äldre jag blir, desto mera mystisk förefaller mig förlagsverksamhetens ”mystery”, och i alldeles särskild grad gäller detta just nu. Vid så gott som vartenda samtal jag har haft med förläggare under det sista året har man sålunda med sorgmodiga stön och gester av förtvivlan framhållit för mig att förläggarnas kamp mot stigande kostnader i en inflationsekonomi endast kan sluta med bankrutt. Och visst har de anledning att beklaga sig, och det råder intet tvivel om att de små förlagen som har otillräckliga ekonomiska resurser och relativt liten omsättning befinner sig i en mycket svår, för att inte säga farlig situation under nuvarande förhållanden. Siffrorna för bokproduktionen för förra året visar emellertid att den samlade utgivningen, över 18 000 titlar, slår alla tidigare rekord. Ytligt sett kunde denna statistik alltså tyda på att förlagsverksamheten i England blomstrar av hälsa och välmåga. Och blomstrar gör den kanhända i vissa avseenden; det är besynnerligt hur beredvilligt halvlitterata personer lägger ut pengar på en publikknipande, skickligt reklamerad bestseller, en värdelös barnbok eller en vräkig volym om sällskapsdjur, filmstjärnor eller den kungliga familjen. Men det är inte något hälsosamt tillstånd; för var och en som är mån om litteraturens intressen måste det verka oroväckande sjukligt. I mitt tycke är emellertid det tynande tillstånd som litteraturen just nu befinner sig i en källa till mycket allvarligare bekymmer än förläggares och bokhandlares ekonomiska vedermödor. I ett viktigt hänseende har förstås de båda sakerna i viss mån med varandra att göra. Ställd inför svårt stegrade kostnader i varje fas av produktionen måste förläggaren inte bara höja priset på sina böcker och därigenom utsätta sig för köpmotstånd från publikens sida, han måste också trycka större upplagor av varje bok om han inte ska förlora sina pengar. Denna nödtvungna ökning av upplagornas storlek är ett allvarligt slag för litteraturen, ty den betyder att ett litterärt värdefullt verk — till exempel en diktsamling eller en debutroman — av en okänd eller ännu inte erkänd författare helt enkelt inte går ihop. Före kriget skulle en förläggare ha varit mycket nöjd med den lilla förtjänst han kunde skaffa sig själv och sin unge poet eller romanförfattare genom en försäljning av 600 exemplar av den förres och 1 200 exemplar av den senares arbete. Dessa siffror motsvaras nu av minst 1 200 respektive 3 500 exemplar, och antalet potentiella läsare av sådana böcker har inte ökats i motsvarande grad. I förbigående är det värt att notera att de privata lånbibliotekens (de största avnämarna av romaner) envisa vägran att höja sina kontingenter allvarligt påverkar försäljningen av skönlitteratur, särskilt debutromaner. Om situationen skulle förbättras om det funnes fler böcker av högt litterärt värde i marknaden är svårt att säga. Framgångarna med ”A Land” av Jacquetta Hawkes och ”The Traveller’s Tree” av Patrick Leigh-Fermor tyder onekligen på att litterära förtjänster kan 203