SOLVEIG von SCHOULTZ TRE DIKTER Vinter Vem känner tjälen om den bevarar eller kväver? Vem känner fröt om det förbereder ett hjärta? Tigandet täckt av glasklar död och hästlort. Och gumman Tid på hemväg från begravning med trumpna fötter. Smärtan Du kastade mig av. Ett regn av sten slog mot mitt ansikte och dina hovar försvann i glöd. Jag vet att du ska återvända darrande, i skum. Och jag ska bestiga dig: min sporrar törstar efter din hud jag ska bestiga dig: tvinga ditt uppror mellan mina knän och vi ska färdas samman som ett i tigande, strama steg ett för ett. 245