UR DET GLÖMDA Eller man säger: Vår egen kraft ej hjälpa kan. Så uppfinner man gudar och slåss med dem; det är gunås inte längre det egna man kämpar med. Eller man talar om människans oändliga plasticitet, det betyder: Du kan bli som jag, i morgon ska du vara det. * Nej, halvvägs uppför min bergssida vänder jag mig om och ser att det finns en väg inte bara uppåt. Så ge mig mod då, ge mig mod att störta blint till en glömska saltare än hav, gör mig en tystnad större än stenamas här på bottnen, slå ett stort hål i strömmen! Kom som en vind, aningslöst — 261