KURT BERNHEIM BREV FRÅN NEW YORK Vad är det för fel med den amerikanska bokmarknaden? Frågan har ängsligt ventilerats i ett stort antal översikter och artiklar alltsedan sommaren 1951. Denna plötsliga sj älvrannsakan hos förläggare och i närstående affärskretsar sattes i gång av det förlamade läge de råkade i när två konkurrerande varuhus i New York utsträckte sitt priskrig även till böcker och under ett par veckor sålde dagens bestsellers i tusental långt under inköpspris och i några fall med förlust på en dollar per exemplar. Det visade sig snart att dessa dramatiska övningar i långt driven försälj -ningsteknik blev kortlivade och i första hand var avsedda som ett effektivt lockbete för att dra tveksamma köpare in i varuhusen under en säsongbetonad stiltje. Men skadan var redan skedd vad beträffar den legitima bokhandeln, vars ömtåliga vinstmarginal knappast tål ens en lätt vindpust; chockverkan satt kvar och faran för en upprepning svävade som en mardröm över valplatsen. Många röster siade om yttersta dagens ankomst, men man hörde också energiska krav på lagskydd mot liknande jordbävningar. Samtidigt passade man på tillfället att föra in klagomål av äldre årgång i den offentliga debatten, som t. ex. bokhandlarnas underläge i konkurrensen med bokklubbarna, de blomstrande billighetsupplagorna med priser under femtio cent och televisionens intrång. Gallupundersökningar skingrade nyligen tron på faran från detta nya massmedium när det gäller vuxna läsvanor: hittills tycks verkliga bokläsare vara ganska immuna mot televisionens enklare förströelser. Men man har också räknat ut att TV med 36 % minskat läsningen hos barn och ungdomar som fått chansen att avnjuta de mer än hundra blodiga mord som presenteras på en genomsnittsvecka. I diskussionen om bokklubbarnas menliga inverkan på försäljningen har gamla sakuppgifter dammats av och satts in i striden på nytt; det har än en gång sagts att utan dessa biinkomster skulle många av förläggarna för länge sedan ha tvingats slå igen och med dem även ett stort antal uppåtsträvande författare. Nya botemedel har också föreslagits för att bättre skydda bokhandlarnas intressen, t. ex. att böcker skulle skickas ut av klubbarna först någon tid efter det den ordinarie upplagan kommit och inte samtidigt, som nu. Inga goda idéer dök emellertid upp som kunde skingra bokhandlarnas dysterhet inför de 231 millioner billighetsupplagor i fickformat som såldes 1951, huvudsakligen i drugstores över hela landet. I dessa tjugo-femcentsupplagor presenterades ett stort antal bestsellers från senare tid och på annat sätt uppmärksammade böcker på nytt. En del av läsarna fick kanske leta förgäves på boksidorna efter de vällustiga skönheter i sönderslitna blusliv som avbildas på omslagen men i stort sett håller en ny masspublik på att mer och mer vinnas inte bara åt vanan att läsa utan också i någon utsträckning åt den goda litteraturen. Den oerhörda uppfostrande betydelsen i detta har f. ö. blivit allmänt förbisedd i stridens hetta. Det var emellertid oundvikligt att självrannsakarna också skulle ge sig på en avgörande faktor när det gällde nedgången i försäljningen av skönlitteratur: litteraturen själv. Här öste olycksprofeterna verkligen ur sig alla tänkbara förebråelser mot författare, förläggare och de förvirrade tider vi lever i. Man påpekade att förläggarna gör både lä- 284