LARS GYLLENSTEN mot källargången väsentligt skulle främja barnens sak i sirapsfrågan. Detta är namnen på barnen som var med: ”Synnö've” är det första namnet. ”Sören” är det andra namnet, det är namnet på han som sen ramla ner, som ramla ner sen. ”Karl-Axel” är det tredje namnet. ”Synnö've” är det första namnet, det är namnet på hon som var syster till han som inte höll i sig. ”Sören” är det andra namnet, det är namnet på han som ramla ner för han inte höll fast i hornen för det inte fanns några horn att hålla fast. ”Karl-Axel” är det tredje namnet. Synnö've var befälsperson för Sören var klen och jag var inte syskon. Det låg litet bageri ett hembageri med gårds-ingång. En lång gång genom gathuset köks-ingångsgång som långtrånggång mörkakanal. Mot gården var det plåtport på passagen efteråt gjord eftersom förut köksgången förefanns man bara behövt bräcka muren för att fort få en port gjord. Den var mycket mörk när man fort kom in från gatan eller gården. Vi visste att en plåt-bunk stog med sirap i gången längst in vid porten för bageriet. Men porten från gården var reglad från gången och därför måste den som ville nå tvärs igenom hela gången gå. Synnö've hadde fått en ficklampa på fölse-dan annars hadde vi aldrig tänkt på sirapen. Det var lampan mörkret gången brottet. Det var skrattet på brottplatsen. Detta är namnet på barnet som fick först: ”Synnö've.” ”Synnö've” är namnet. Detta är namnet på barnet som gick sedan: Först gick ”Synnö've” och sedan gick ”Sören”. ”Sören” är namnet. Detta är namnet på den som gick sist: Först gick ”Synnö've”, sedan gick ”Sören” och sist gick ”Karl-Axel”. ”Karl-Axel” är namnet. Synnö'ves ficklampa gick först, hennes var lampan, raskt, en blänkande lampa, då och då ett matt ljus genom näsduken som lagd om glaset, då och då ett flämtande ljus. Snabba steg, snabbare utåt, springsteg på cement. Bara rakt fram med lampan till lots, fingret ner i burken, lampan släckt, springa ut, slicka av under vägen. Sören sprang sedan. Karl-Axel sprang sist. Nästa omgång. Sören blev där längre och kom ivrig ut, hadde sett. Detta är namnet på den som upptäckte lådan med de fyra mössen: ”Sören.” ”Sören” är namnet på den som upptäckte sockerlådan med sågspånen framför köksdörren nästan intill sirapsburken i gången från gatan till gården i huset där det fanns bageri på Surbrunnsgatan. Hans lampas ljus hadde blinkat hadde blänkt hadde stänkt bredvid färden fallit fel och landat ner intill köksdörrsmattan. En liten sockerlåda hadde han sett med fyra vita möss som sprang runt och kunde sitta lyfta nosen vädra sittra morrhår skära svansar sågspån med smuts skorptorra bullkanter. Legitimt med hela tiden tänd lampa utan näsduk steg vi in i samlad tropp genom gången med säkra sirapslösa samveten för att se på de springande mössen. Så söta och rara skära nosar snabba morrhår små händer svansar snabba. Dom luktade äckligt. Dom måste ha blivit utsatta för att kasseras. I skogen. 332