KOMMENTARER OCH NOTISER konstnärligt hygglig nivå, rör sig i en rolig miljö och för fram personer som är lagom åskådligt tecknade för att bli drägliga och inte så skarpt analyserade att man gissar deras hemligheter. Somerset Maugham har sagt att detektivromanen för oerhört många människor representerar den gammaldags rättframma epik som de numera inte får i den mesta allvarligare romankonsten och det ligger säkert mycket i detta. Detektivromaner läses antagligen av många människor ungefär som vanliga romaner: de ger förutom spänningen oftast en kärlekshistoria (eller i amerikansk form åtminstone ett ”sex interest”), de förmedlar bekantskap med främmande platser och de ger i enstaka fall ännu något därutöver — Raymond Chandler är ju t. ex. som Elgström med all rätt påpekar en mycket besk samhällssatiriker, vilket bäst syns om man jämför honom med hans talrika imitatörer och hos t. ex. den nu i Sverige upptäckte Simenon kan man med lite god vilja spåra ett nästan metafysiskt inslag, hans böcker står ju också ”vanliga romaner” mycket nära. Sedan återstår naturligtvis frågan om de ännu djupare liggande, kanske mycket primitiva motiv som lockar till detektivromanläsning men här avstår vi försiktigtvis från alla gissningar, i tro att dessa oftare skiftar efter läsarna än efter de litterära genrerna. Eugene Jolas har nyligen avlidit i Paris, 55 år gammal och hans död bör ägnas en rad i en litterär tidskrift, eftersom han redigerat ett av de mest betydelsefulla litterära organen i modern tid, nämligen transition. Jolas var född i USA, men växte huvudsakligen upp i Loth-ringen; han fick därför tre språk och tre kulturmiljöer — amerikansk, tysk och fransk — i blodet. 1926 startade han tillsammans med den kände amerikanske skribenten Elliot Paul transition (utkom 1927—30 och 1932— 38, numera utges en helt annan tidskrift med samma namn), en litterär publikation som fått sin största berömmelse genom att undan för undan trycka James Joyces ”Finnegans Wake” (under namnet ”Work in Progress), säkert en av världens minst publikfriande följetonger. Utom Joyce gynnade Jolas en lång andra författare av vilka många sedermera nått stor berömmelse. Gertrude Stein bidrog flitigt tills Jolas 1935 bröt med henne därför att han ogillade hennes självbiografi, den unge Hemingway lämnade ett mästerverk av outsagd spänning ”Berg som vita elefanter” och av Franz Kafka fann Jolas tidigt ting att trycka. Själv producerade han sig också ganska flitigt, huvudsakligen som kulturfilosof. Hans insatser på det området ter sig dunklare och mindre intressanta. Sitt bästa presterade han som redaktör och transi-tion, som aldrig såldes i mer än 4, 5 000 exemplar, hörde under sina glansår till saltet i modern västerländsk litteratur. Ur ”The Mint” en opublicerad roman av T. E. Lawrence (av Arabien), kan BLM i detta nummer meddela några utdrag. Vi har emellertid redan sedan flera år försökt hitta ett sätt att göra våra läsare bekanta med denna svåråtkomliga, av mystifikationer omgivna bok. Att vi skulle få trycka något ur den föreföll till en början helt uteslutet och vi inriktade oss i stället på att försöka ge ett kritiskt referat. Romanen är visserligen inte utgiven, men en liten möjlighet finns dock att få se den på fullt legal väg. Av hänsyn till de egendomliga amerikanska copyrightlagarna gjorde nämligen Doubleday & Co i New York på trettiotalet en s. k. skenupplaga, en metod som ibland tillgrips för att skydda rätten till viktiga böcker. Man gjorde i detta fall 27 exemplar av ”The Mint” och satte ett pris av 500 000 dollars per styck. Detta lockade naturligt nog ingen köpare och de flesta exemplaren ligger också kvar i Doubledays bankfack. Ett måste man dock deponera hos det amerikanska statsbiblioteket, Library of 404