FRÅN BOKHYLLAN Herman Bang: Haabløse Slægtcr. Köpenhamn 1880. Herman Bang utgav ”Haabløse Slægter” 1880, vid tjugotre års ålder. Redan här möter vi en mogen författarpersonlighet, fullfjädrad med hänsyn till de konstnärliga uttrycksmedlen och i besittning av en personligt tillägnad livsåskådning. Kritiken har framhävt andra verk av Bang som mera helgjutna (särskilt ”Ved Veien”, ”Tine” och ”Ludvigsbakke”). Men den har också understrukit, att Bang i stort sett förblev den han hade varit redan vid sin författardebut. Brådmogenheten betalades med relativ oföränderlighet. ”Haabløse Slægter” ger därför en fullgod bild både av konstnären och människan Herman Bang. Titeln verkar sökt men förklaras av att författaren egentligen hade tänkt skriva ett dege-nerationsdrama. Bokens hjälte, den unge William Høg, uppges tillhöra en mycket distingerad släkt, som räknar sina anor ända till Skjalm Hvide men på sistone har avslöjat betänkliga upplösningssymtom. Williams far är byfogde i en liten jylländsk stad och upprätthåller med viss framgång de förnäma traditionerna men blir slutligen sinnessjuk. Fantasierna om släktens ärorika förflutna och kravet att fullfölja traditionen bryter sig hos den fantasibegåvade gossen med känslan av egen ofullkomlighet och den dunkla aningen att ”slægten er færdig”. Moderns bortgång och faderns successiva försvinnande bland skuggorna gör pojken förtrogen med smärtan och inger honom känslan av att ha levat mycket länge. Han dras till Musset, Heine och Byron utan att göra klart för sig att de skildrade lidanden som tillhörde ”en anden sfære” än den han själv var förtrogen med: ”Han saa blot, at dette var lidelser, som han vidste, de oplevedes, og uden at have nydt i livet noget af det som havde skabt disse lidelser, blev han gennem kendskabet til lidelserne først fortrolig, siden træt af nydel-ser, som han aldrig havde smagt.” Läran om ”nydelsemes” och ”lidelsernes” obönhörliga dominans i människolivet inskärps hos den unge William ytterligare av den sinnessjuke fadern. På ett hotellrum i Köln dikterar han kort före sin död ett slags testamente för sin son som lyder så här: Thi, hvis vi spærrede dem alle inde i bure, disse dyr skabte for at ødelægges, hvis væsen er drifter, og hvis drifter er fordærvelse og elendighed, handlede vi ret.---------Thi kvinden er ikke bedre værd. •----— Manden er herre og kan ødelægge uden ansvar. — — — Den, som ikke gør sig til herre, bliver slave. Den som ikke ødelægger, bliver ødelagt. Thi ingen har betvunget dyret i kvinden. Sextonårig kommer William till en internatskola i en annan stad. Han är en god elev men dras fortfarande till ensamhet och drömmerier. Då kommer Kamilla Falk i hans väg. Hon är nästan dubbelt så gammal som William och dotter till en godsägare i trakten. Hon har gjort sina erfarenheter, men William Høg representerar någonting dittills oprövat: I disse dage var det gaaet op for hende, at hun maate gaa lige til bunden af denne gaade, hun maate besejre dette væv af modstand og træthed, maate overvinde denne besynderlige følelsernes blaserthed, der ligesom tilslørede selve denne drengs lidenskab. Det lyckas också till sist. Under ett av Williams besök i Kamillas föräldrahem ger de sig åt varandra. På kvällen har William svårt att falla i sömn: ”Han havde lyst til at skrige af glæde, af stolthed, af triumf, idetmindste lyst til at tale, fortælle det, befri sig for noget af al den jubel som fyldte hans bryst, saa han næppe kunde aande.” Det gick upp för William, att ”der var dog moget som hed livet”. Kamilla fortsätter att intressera sig för William som människa. Hon lägger märke till hans ärelystnad, och när han har deklamerat Molière för henne utbrister hon: ”Hvorfor vil du ikke være skuespiller?” Detta är i själva verket Williams hemliga dröm. Genom att skörda triumfer på scenen skall han återupprätta sin släkt. Hans vacklande självförtroende stärks av det bifall han inhöstar för sitt uppträdande i ett sällskapsspektakel. Hans beslut att bli skådespelare är fattat. Så snart William har fått visshet om vägen bryter han med Kamilla. Kallet inger honom en berusning som kommer väninnan att förlora all attraktion. Men Kamilla ger inte upp utan strid. Hon söker upp William och frågar 447