FILMKRÖNIKA fähundar. Dessutom står det en atmosfär av emotionell iskyla och monumental själviskhet kring figurerna; man får intrycket att de lever i lufttomt rum och aldrig uppnår några som helst mänskliga kontakter med varandra. Den klipske barberaren, som här tilldelas ett nästan ockult inflytande över politiken, är en fantasifigur, som i skämtsamt överdriven form symboliserar den franske småborgaren och hans oförnekliga betydelse för valutslagen och opinionsbildningen i sitt land. Boken motsvarar förträffligt den svenska brackighetens mest inrotade vanföreställningar om Frankrike; den kan med stor fördel ställas i tjänst hos de fördomar som dikteras av enfald, okunnighet och självgodhet. Holger Aiilenius E. A. Hollingshead: Tonåringar. Översättning av Rune Sjödén. Gebers 1952. 29:—. Den amerikanske sociologen E. A. Hollings-heads bok om tonåringarna i Elmtown är en strikt vetenskaplig undersökning, men den behandlar ett ämne som är av största allmänmänskliga intresse och som hör till den s. k. sköna litteraturens klassiska temata: den unga människans möte med de vuxnas värld, individens konfrontation med samhällets normsystem och prestigestruktur. Det enda fiktiva i ”Tonåringar” är ortnamnet, som markerar en småstad i Mellanvästern, allt annat är i strängaste mening dokument och analys av dokument. Men för var och en, som inte låter sitt lektyrval bestämmas uteslutande av förströelsebehov eller rent estetiska synpunkter, är Hol-lingsheads skildring ungefär så fängslande som en bok kan bli. Den är laddad av verklighet, en brutal och nästan outhärdligt påträngande verklighet, och den blir till slut en social appell som i varje fall inte har mindre verkningskraft än — låt oss säga — Dreisers i ”En amerikansk tragedi” eller Farrells i ”Studs Lonigan”. Vad det gäller är, kortast uttryckt, den oerhörda klyftan mellan ”det officiella Amerikas ideal” och det faktiska samhället — mellan myt och makt i det demokratiska klasssystemet; på det hela taget har bilden säkert giltighet långt utanför Amerika, även om vissa sidor av tillvaron i Elmtown kan verka främmande exempelvis ur svensk synpunkt. ”Tonåringar” är emellertid intressant också på ett annat och mera speciellt sätt: som det hittills kanske bästa underlaget för en diskussion av sociologins och den samhällsskildrande romanens kompetensområden. Den diskussionen kan inte tas upp här; det får räcka med konstaterandet, att frågan ter sig mera aktuell än någonsin när man läser denna på en gång välskrivna — varför inte ”litterära” — och förkrossande ”faktiska” bok. ”Tonåringar” är en tankeställare på mera än ett plan. Bengt Holmqvist FILMKRÖNIKA av HARRY SCHEIN Doktor Mabuse Filmrepertoaren står som bekant i ett mycket oharmoniskt förhållande till årstidernas växling. Nu, på försommaren, sker en bottenskrap-ning hos distributörerna, premiärernas antal är tillräckigt stort för att tillåta ett tappert business as usual men det som visas är på intet sätt värt trycksvärtan i de stora premiärannonserna. I väntan på de många reprisfilmerna kan den biosugne välja antingen ”Hon dansade en sommar”, denna oförklarliga succé, som med Ulla Jacobssons blottade och mycket vackra byst som charmfulla spjutspetsar tvingar millionerna till underkastelse och de sansade till häpen passivitet, eller Fritz Langs mästerverk, ”Doktor Mabuses testamente”, inspelat för drygt tjugo år sedan men tidigare inte visat här annat än i en avvikande engelsk version. Filmen är bra, även utan jämförelse med den aktuella repertoarens dåliga genomsnitt. Det är mycket svårt att skriva en ordinarie anmälan av en gammal film, i synnerhet om man har sett den för många år sedan. Intrycket av den har blivit fixerat av rykten, av minnet och av perspektivet och, i detta speciella fall, 471