MANNEN SOM SVEK 9 O frihet av nödtvång: korsväg som förenar. Här vid tankens yttersta gräns — under ödslig himmel där ögat förgäves spanar efter en synrand — har jag känt mitt hjärta darrande böja sig inåt mot ett osynligt centrum: gemenskapens magnetpol som längs dolda kraftlinjer skall länka mitt sökandes hemlösa oro åter till sitt ursprung. Till smärtan, till mänsklig strävans bestämmelse. 10 Det är uppbrottets morgon, besinningens morgon av klarhet och svalnad rymd. Min frist är tillända, tiden inne att göra upp räkningen. Lutad över mörkrets sönderbrutna fragment buntar jag samman mina visioners slocknade konto medveten om behållningens otillräcklighet. Lösryckta splitter av sanningen fann jag: men ingen sanning, flyktigt nedkastade siffror men ingen formel. Lika gott! Med väskan tryggt i min hand ser jag mig omkring bland föremålen i min tillfälliga fristad: mitt nederlags stumma vittnen. Till livet återbördad reglar jag dörren om min ensamhets högmod och träder ut i vimlet med lätta steg: en människa knuten som du till min plats i vardagens sammanhang men försvuren därbortom 573