ARNOLD LJUNGDAL åt okända makters välde inom mig, omkring mig, som länk — som utpost och spanare — mot det kommandes outforskade kontinent. 11 Nej, det finns inget misströstans gift i mitt budskap. Jag vet: den som föraktar verkligheten är en narr men den som föraktar drömmen är en ännu större narr. Ty drömmen är livets tröskel: allt som skall träda därinom måste ha mognat till verklighet först i en längtans sköte. Till och med döden är onåbar för den fantasilöse. Länge måste vi lära oss vänta, tålmodigt, innan den andevärld som oförlöst sover inom oss — renad av tanken och underordnad på nytt en samlande viljas ledning — skall ta sin boning på jorden: i nya stilars, nya trosformers oklart anade tempel, genomlysta, dunkelt brinnande, med bågar och valv som sträcker sig högt över nuets och människans villkor, likt oavslutade brospann slungade utåt i natten — mot framtiden. 574