BOKRECENSIONER sig ett halvt dussin böcker, och med den här romanen, som utkom i England för en tre år sedan, har han endast ökat förtvivlan hos den, som vill försöka följa med på den engelska bokfronten, förtvivlan över att det finns så många bra böcker skrivna av engelsmän av i dag. Martin Mel ander KORTARE ANMÄLNINGAR Ivan Oljelund: Stockholmsbarn. LT:s förlag 1952. 14:50. Oljelund fortsätter att berätta om Peter och Mikael. Första delen, ”Det hände på Kungsholmen”, slutade med att de 9 och 11 år gamla var på väg ner till Småland som utackorde-ringsbarn. Den här delen börjar med att båten kommer fram och barnen sorteras upp av prosten ”Sålunda” på bryggan i Saltvik. Mikael kommer till bonden Larsson i Lekvik och Peter till fiskaren August på Vindö. Där blir de tills Peter fyller femton år och de kan återvända uppåt landet. Peter och Mikael mognar under hårt arbete. Det förstår man, men man får knappast se hur det går till. De växer och får hårda nävar. Mikael reflekterar. Men deras mognad sätts inte i intim och invärtes relation till deras erfarenheter. Jo, där är en sak: den 11-årige Mikael företar den smärtsamma operationen att genast såga av Stockholm och modern. Han accepterar sin ensamhet och tar hand om sitt liv. Han blir knappast glad när modern kommer på besök. Det bara gräver upp något som inte kan hjälpas. Bokens andra huvudperson blir den här gången Jonas Larsson. Han dominerar med sin allestädesnärvaro och sina förnumstigheter. Men Oljelund kommer inte under skinnet på honom. Det förefaller som moraliska och miljömässiga ursäkter skulle ha legat i vägen. Det konstnärliga förfånget är ganska tydligt. Oljelund har försökt se objektivt och just därför missat en djupare och verkningsfullare konstnärlig objektivering. Nu anar man sig till en komplicerad studie bakom ett ytporträtt som eggar men inte ger den riktiga tillfredsställelsen. Om arbete i land och på sjön berättar Oljelund med konkret iakttagelse och åskådlig konst. Det har blivit friska och fina tavlor ur folklivet. Det kliver omkring levande krume lurer. Berättarnivån är jämnare i den här boken än den förra, men når inte den förras höj dlägen. Man har ändå kvar sitt engagemang i de båda brödernas liv. Birger Norman Per Nilsson-Tannér: Den vita båten. Saxon & Lindström 1952. 11:50. Per Nilsson-Tannér är nu närmare de femtio och har bakom sig ett kvartssekels författarskap som omfattar ett tjugotal volymer. Han har aldrig slagit igenom (utanför Jämtland, sitt eget landskap) och har väl heller aldrig skrivit någon riktigt fullviktig bok. Men han har — särskilt på senare år — flera gånger varit snubblande nära. Det är han knappast i sin senaste bok ”Den vita båten” som dock erbjuder en fullt acceptabel underhållnings-lektyr. Den vita båten är en liten turistångare som under somrarna helt beskedligt tuffar omkring på sjön Alen men som för fosterpojken David blir till ett sagoskepp där han låter alla sina drömmar gå ombord. Hans tillvaro är annars föga sagoaktig: från sitt slumkvarter nere i Stockholm har han hämtats upp till en norr-landsby av sin tant och farbror, ett par kyl-skåpsmänniskor vilkas förståelse för hans känslosituation sällan överskrider nollpunkten. Han blir utspökad i de urmodigaste kläder, han ska svara ja ja eller nej nej och ingenting annat: han tvingas överhuvud svälja bitterhet och förödmjukelser på ett sätt som borde lagra präktiga aggressioner. Av sådana märks dock ingenting, vilket högeligen förvånar läsaren. David fortsätter bara att svara ja ja och nej nej boken igenom, han bleknar alltmer bort i sin velighet; hans psykologiska förhållande till fadern-förskingraren avtecknar sig exempelvis med samma skärpa som rök i blåst. Fadern är däremot sonens direkta motsats och införs också i boken med bred och saftig festivitas. Luften omkring honom är laddad av business: han är en affärslivets obetvinglige charmör som strör kring sig fantastiska projekt som konfetti och dränker alla motargument i sin enorma svada. Av honom har författaren svept ihop ett verklig slagkraftigt porträtt, men också många av bifigurerna verkar direkt hämtade, som de går och står, ur verkligheten. Som berättare kan Per Nilsson-Tannér konsten att med fart och kläm an 628