KOMMENTARER OCH NOTISER visade sig lätta att känna igen. Inte minst gällde detta de angenäma värdshus, som hos Jerome bjuder vila och vederkvickelse åt trötta fiskare. Många av dem låg ännu kvar, med samma namn, och trots att de blivit modernare och bekvämare att vistas i höll man ännu på den gamla yttre formen, med trivsamma skyltar utanför och i lokalerna ansenliga fiskar i glaslådor. Bokhandlare Wennberg träffade dock ingen som påstod sig ha dragit upp fiskarna och fick inte heller tillfälle alt konstatera om de, som i boken, var av gips. Sällskapet undgick också flertalet av de missöden som på ett så intressant sätt träffade George, Harris och Jerome. De medförde inte heller någon hund, varför de inte kunde utröna om kattorna längs floden ännu är lika skräckinjagande som på Montmorencys tid. På många andra områden stämde emellertid bilden ganska väl överens med Jeromes landskap från 1889 och framför allt var den angenäma grundstämningen längs floden fullt ut vad man väntat sig. Som bevis för expeditionens noggrannhet kan nämnas att uppfärden tog fyra dagar, medan nedfärden, då man inte stannade på vägen, klarades av på tre limmar. Kavallerister som skriver brukar i regel inte åstadkomma tråkiga eller slätstrukna böcker, vad man annars kan säga om dem, och den hippologiska litteraturen rymmer också flera prima bisarrerier än de flesta andra avdelningar i bokhandel och bibliotek. Den djärvhet som anses höra vapenslaget till yttrar sig också i friska uppslag med räckvidd långt utanför det egna specialområdet. Ett exempel på detta finner man i Jan Kuylenstiernas nyutgivna ”Ryttarkavalkad” (Wahlström& Widstrand 1952. 12:50). Dessa ”hippologiska anteckningar” innehåller till större delen trevliga kommentarer till ämnen utanför BLM:s område, men i sista kapitlet lanseras en tanke av större räckvidd. Författaren diskuterar där möjligheterna av att sätta upp ett internationellt husarregemente, förslagsvis kallat ”Royale 1’Europe”, ett elitförband med en engelsk, en fransk, en italiensk, en tysk, en nordisk samt en tung, amerikansk skvadron. Detta regemente skulle bli något i stil med Karl XH:s drabantkår, idel utvalt folk, som skulle begagnas till de mest skilda uppgifter, bl. a. skulle de söka bidraga till att övervinna det hat, den misstänksamhet och den avund, som har så stor skuld till Europas olyckor och som har fört denna världsdel till avgrundens brant. Jag medger gärna att tanken är storvulen och att den har snudd på det löjliga ... motoriserad medeltid, ridande boyscouter, Don Quixote gör come back. Men å andra sidan, cavalry men are the same all over the world, som Butler sade. Om regementet dessutom som chef kunde få drottningen av England blev det säkert en hörnsten i försvaret av ett fritt Europa. 646