ANN MAR GR ET D A H L Q UI S T-L J U N G B E R G Han fläkte upp mig hela vägen därnere men ändå var min kraft stor nog att knyta blodiga linnebandet om hans navelstump Jag tog emot hans fader många gånger till fast det var inte riktigt tillfredsställande för nån av oss — han gick till andra sen Och stelnandet grodde i mig som ett nytt barn jag aldrig kunde föda medan jag satt på min stol otymplig av växandet i mig såg deras virvlande volter i trapetsen, far och son — volt efter volt — tills jag inte längre visste vem som var vem far eller son, mitt hat, min kärlek — inte med sax eller kniv av stål skilda från mig * Vi byggde hus, fällde träden i gläntan grävde grunden, forslade grus, rörde till cement och göt köpte timmer från sågen Jag jobbade med honom i solblekt blå overall Runda låg redskapen, sidenglatta av nötning i handen Timmarna kom emot oss som vänner, formade sig efter vår vilja Så fast det stod där sen — inte med tinnar och torn men tak av tegel och blå dörr och hästsko över dörren Ingenting var i gungning då, allt var tryggt att röra sig bland och röken steg rätt upp tidiga frostklara morgnar Från trappan gick jag ner i gräset med småtvätt att hänga och plockade i förbifarten ett äpple som kylde mot tänderna 648