ANN MAR GR ET D A H L Q UI S T-L J U N G B E R G Jag ropade ständigt på dem men de hörde inte Jag ropade ständigt fast med läpparna slutna De ropade på mig, det var skillnaden, och jag kom Jag skyndade tjänstvilligt, lagade mat och tvättade kläder Jag sopade deras golv och borstade skorna Jag skötte dem när de var sjuka — det bästa, Gud förlåte Jag gled som en ande, blåst av cigarrök, och likt ett tuggummi uttänjd, elastisk och formbar, men jag vet knappt vem jag var Runtomkring deras präktiga ryggar, i tweed, frack eller pyjamas Och Djupsinnigheter och Avhandlingar ringlade dem som telegrafremsor upp till knäna Och deras låsta, stinna portföljer dammade jag var morron innan de for med bil eller tåg till Konferenser Jag väntade på dem (sent eller tidigt). Det regnar. Regnet faller och maskerna faller från deras trötta ansikten men själva är de långt borta 650