WALLACE STEVENS HOLLÄNDSKA GRAVAR I BUCKS COUNTY i svensk tolkning av Erik Lindegren Retade män och rasande maskiner svärmar in från horisontens blåa strimma mot det blåa fältet i höjdens mitt. Män sprider sig överallt i moln. Hjulen är så stora att larmet stryps. Och ni, mina gelikar, slår i sotigt kvarter ohörbart på skelettets trummor. Där är rop och röster. Där är tramp av fötter i luften: män som är på väg och marscherar med det lätta hasandet, den tunga lättheten hos män som marscherar, många tillsammans. Och ni, mina gelikar — Hollands gamla flagga fladdrar i ert lilla mörker. Där är ringar av vapen i solen. Luften fäster sig vid blänkande pipor, som om ljuden av sig själva ville forma en mening, ett välfunnet on-dit, ett credo. Och ni, mina gelikar, dödas i dubbel måtto för att begravas i ödemark och övergiven jord. Flaggorna är nyupptäckta natureller. Gevären blir vassare väl i sikte. 750