WILLY KYRKLUND Men när han kom för sent om morgnarna, var han överdrivet undfallande. Han saknade sinne för rätta måttet. Stundom kunde han visa prov på en utomordentlig naivitet. Han hade till exempel för vana att stapla upp en stor hög med handlingar på bordet framför sig, lagom för att han skulle kunna luta hakan mot den och sova sittande. Han satt härvid med ryggen mot dörren; när jag kom in i rummet vaknade han och låtsades fördjupad i sitt arbete. Den stackars mannen trodde att han lurade mig på detta sätt och var varje gång lika förvirrad och rädd för upptäckt. Vid ett tillfälle när han sov särskilt djupt placerade jag hans tomma tekopp på hans huvud. När han vaknade och koppen föll i golvet och krossades, började han gråta över koppen. Det var en helt vanlig kopp.” O Genom natten skynda ti-barbarerna på sina hästar. Stäppens hud fläkes upp av hovarna, kullarna ropa till varandra: nu komma de! Vem öppnade för dem Stora murens port? Vem stannade kvar för att buga? Genom gryningen rida ti-barbarerna med sina piskor. Aska följer på eld i deras spår, gråt följer på tystnad i deras spår. Vem stängde efter dem Stora murens port? Vem gick dit för att buga? I ti-barbarernas land äro källorna bittra av salt. Stäppvinden, ökenvinden, blåser ständigt, sjunger ständigt samma visa om dårskapen och döden. Att vara ett med sin dårskap — o ti-barba-rer! att vara ett med sin dårskap — O Jag intresserar mig icke för människorna. Jag intresserar mig för människans villkor. Människans villkor är det som är utanför människan, det som formar henne och avgränsar henne. Det som är utanför människan är det omänskliga. Det omänskliga omsluter människan såsom havet omsluter fisken, såsom öknen omsluter en tappad hårkam. Att intressera sig för människans villkor, det är att intressera sig för det omänskliga. Att intressera sig för det omänskliga, det är att intressera sig för det likgiltiga. Det är att intressera sig för oändligheten och döden. Att intressera sig för oändligheten och döden, det är att stå på tå utan att räckas. Jag står på tå utan att räckas. YAo: När eunucken Lin hade verkställt sin stora upprensning och palatsgården var uppfylld av soldater och lik, då gick jag, Siao-yü, genom blodpölarna och letade och frågade efter min herre. Jag frågade icke efter det mänskliga eller det omänskliga. — Jag fann honom sittande på trappan till biblioteksfly-geln. Här är jag, sade han. Li: Eunucken Lin var prefekten P’ang Paos handsekreterare. Hans upprensning ägde rum när mästaren innehaft sin arkivariebefattning i sex år. Den gick ut över Wang-partiet, anhängarna av familjen Wang, till vilken hörde kommendanten Wang Chang och P’ang Paos hustru Wang Yin-po. Vad kvinnan Yao icke berättar, är att när hon gick över palatsgården, hejdades hon av en underofficer, som ville röva ifrån henne hennes armring av jad. Siao-yü gjorde motstånd, varvid underofficeren drog sitt svärd, högg av hennes högra hand och sålunda fick av henne armringen. Siao-yü lindade in armstumpen i sin klädnad och fortsatte att leta efter Ma-fu-tsi'. O De flesta människor märka icke vad som omger dem och formar dem. De märka icke vågorna som bära dem. De tro att deras händer tillhöra dem själva och att deras handlingar tillhöra dem själva. Men deras händer gå sina egna vägar. YAO: Sekreteraren Lin var en fridsam man. Han hade i sin ungdom varit buddhistmunk och talade ständigt om den dag, då det skulle förunnas honom att återvända till klostrets frid. Palats- och haremsintrigerna var honom förhatliga. Ondskan fläckar väggarna i palatset, våldet suckar under takåsen. Palatsets musik är vulgär och skrällande, endast en sin- 754